Etikettarkiv: villabygge

Då oyckan var framme

Sommaren 2013 fick vi en objuden gäst till holmen för andra gången, o l y c k a n.
Första gången olyckan var framme vid villabygget var första sommaren på holmen då sonen och maken röjde på villatomten. Sonen satte sig på en sten som lade sig i rullning. Sonen hamnade under stenen med sitt ben. Sami hörde inget för han hade igång motorsågen men han kände att marken vibrerade, och började se runt sig vad som hände. Det var alltså ingen liten sten sonen fick på sitt ben. Med gemensamma krafter fick de med nöd och näppe bort stenen. Den olyckan kunde ha gått mycket illa men slutade bara med blånader och ömhet som gick om av sig själv.

Tredje sommaren var maken ensam på storholmen när jag var med barnen på lillholmen bredvid. Sami var på väg upp med byggmaterial och tog tag i en bräde som han alltid gjorde. Brädan gav vika och Sami föll baklänges ner i vattnet, på vägen ner dunsade han med baken på en sten. Då han hamnade i vattnet såg han stjärnor och det svartnade för hans ögon. Han tänkte om han svimmar nu drunknar han. Med en sista kraft fick han tag i en sten vid strandkanten och där lade han sin kind och kunde återhämta sig. Den här smällen ledde sen till smärtor, sömnlösa nätter, sjukskrivning på sjukskrivning och slutligen efter en magnetröntgen fick han akut tid till en ryggoperation på senhösten.

Det var mycket som hände tredje byggsommaren. En dag fick jag fara med ett av barnen från holmen via hvc och direkt till sjukhuset och där fick vi stanna några dagar för observation och en ordentligt utredning på kraftiga symptom.

Just den här sommaren var villabygget i ett ”kritiskt” skede, eftersom vi börjat timra stockarna behövde vi också få takstolarna och plåttaket på villan. Vi fick ovärderlig hjälp av goda släktingar och det är vi oerhört tacksamma för.

Stugan hann jag få målat innan hösten och slutklämmen gjorde sonen och hans kusin som täckte fönstergluggarna inför vintern.

Senaste sommar träffade Sami en villagranne från en annan holme som erbjöd sina hjälp om vi någon gång behöver, han är läkare och det var en mycket fin och betydelsefull gest. Jag hoppas dock att vi inte behöver hans hjälp utan istället möts i mera rofyllda lägen.

Tredje året – villabygget påbörjas

Tredje säsongen på holmen startade vi redan i januari (2013). Bastun och dasset stod på sin plats och vi fick börja fokusera på själva villabygget. Vi hoppades på en kall vinter med bra isväg och det fick vi.

Det var mycket att förbereda innan dagen då villamaterialet skulle köras ut. Redan i januari då isvägen var testad och tillräckligt tjock började vi röja på tomten och göra rum så att skoter med släde skulle slippa upp på holmen med byggmaterialet.  Det kom inte så mycket snö så på de oländigaste ställena fick vi göra skoterväg med hjälp av nersågade träd som sågades i lagom långa bitar, på det la vi granris. Vi hoppades att det skulle komma mer snö men till sist så fick vi fylla på med snön som fanns runt om.

Vi hade köpt en gammal arbetsskoter och släde och med hjälp av den utrustningen och en hel del människokrafter fick vi byggmaterialet till holmen i mars 2013. Tack vare hjälpen vi fick gick det snabbt och bra. Men efter att vi hade avslutat det arbetspasset och grillat korv och druckit varmchoklad blev det ett riktigt oväder. Efter en 2,5 km färd över isen till fastlandet såg vi ut som snögubbar med istappar som hängde i ögonbryn och fransar.

Villa byggstarten.

Första sommaren på Östra Nalotan (2011) arbetade vi mest med att renovera den lilla fiskestugan. Sami började också med tomtarbetet på Södra Berghällholmen, där vi skulle bygga villa och bastu. Under vintern beställde vi hem villa och bastukataloger och lånade tidningar och böcker från biblioteket för att få idéer.

Att välja bastumodell var lätt eftersom vi var tvungna att köpa den som höll sig inom vissa mått. Bastun behövde vara smal och dörren placerad på kortsidan eftersom den skulle placeras på en stenhop som fanns på en brant mellan stranden och den blivande villan.

Det fanns många fina fritidsstugor att välja mellan och jag skissade också flera egna. Men slutligen valde vi ett enkelt och förmånligt villapaket där nästan allt ingick, t.o.m. verktyg och byggradio kom med i leveransen.

När stenarna faller på plats.

I söndags hade vi menat måla villapanelen till vindsvåningen. Men det är svårt att måla när ingen har tänkt på att köpa mål, så planerna ändrades.

På en liten del av holmen som vi bygger på finns ett berg av stenar. Det råkar vara vår byggruta. Det är utmaningens tomt och här har möblerats, stenar. Trappan är byggd halvvägs, från stranden upptill bastun. Men andra halvan till villan är kvar att bygga. I vinter har vi kört dit mera  impregnerat virke  och kanske får vi trappan färdig i sommar.

De senaste 5 åren har vi gått upp på en stig bland stenar. Här har också villamaterial släpats upp som cementsäckar, trävirke, vindskyddsskivor, verktyg och möbler. Man har lärt sig att hålla rätta rytmen och farten för att smidigt komma upp.  Med bra fart och rätt fot på rätt ställe har man kunnat göra ett avstamp och kunna bestiga stenhoparna. Har farten varit för sakta och man kommit med fel fot mellan stenarna och  i värsta kurvan har åtminstone jag hamnat att sätta ner det jag burit och fått kravla mig upp…

Men nu är den tiden förbi.

I söndags möblerade vi om stenarna i kurvan så att trappan skall få mera plats. Nu när vi burit och släpat det mesta behöver jag inte mera tänka på rätt fart, rytm och avstamp.

Nästan så att jag saknar det redan.

Kurvan före stenmöblering.

Stenarbete.

Efter stenmöbleringen.

 

Lycka

Båtsäsongen inledde vi för några veckor sen. Påpyltade med vinterkläder for vi till villan. Det är otroligt hur kallt det är på sjön den här tiden. På villa byggfronten är planen att färdigställa vindsvåningen i sommar. Just nu finns lite tidspress, eftersom flera övernattningsgäster väntas om några veckor och det behövs golvyta.  Och bra så, när vi får semester borde vi ha en färdig villavind.

En liten läsbörjan fick jag denna vackra dag på en mycket bra bok; Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson. Boken hör till serien Erlagruppen och första delen heter: Spåren vi lämnar efter oss. Men mest sprang jag nog och lösgjorde fiskekroken från albuskar och redde upp fiskelinan :).

Lycka kan vara att ha ett eget kastspö och dessutom lära sig att använda det.

Nostalgi

mosaikslända

Min första del av semestern är slut och idag har det varit en rätt så nostalgisk arbetsdag för mig. I två veckor ska jag arbeta på det ställe som var min arbetsplats för åtta år sen.  Det är intressant att se vilka förändringar som skett och vad som är som tidigare.

Hunden, maken och svärfar är på skärin och bygger. Det blir spännande att fara dit och se när svärfar är i farten, arbetet går i ett högre tempo. Golvbrädorna till övre våningen hade tagit slut så vi ska föra dit mer imorgon för att utnyttja den ivriga arbetskraften. Lite bygglovs-stämning är det ibland.

Ps. Ormvarning, dottern har sett tre huggormar på vår väg idag!

Here comes the sun

vy

På skärin har vi haft omväxlat program.
Byggt lite grann och pausat då vi fått gäster på besök,
å e e så e ska va!
Även hunden har blivit glad över besök som livat upp.

Ett provisoriskt sommarkök har lindrat kaffiabstinensen.
Sovalkoven med platsbyggd säng är byggd
och två garderober är på gång.

En dörrmatta med texten ”here comes the sun”
har jag fyndat i staden för ett mycket rabatterat pris,
och priset är helt förståeligt med tanke på sommarens väder.

Målning varvat med läsning

stormlyktor

Det kan knappelunda bli bättre!?
Så länge den målade panelen torkade på köksbordet
kunde jag med gott samvete fortsätta den spännande boken,
järnblod av Liza Marklund.

Dock läste jag med lite vemod,
det är sista boken i serien om journalisten Annica Bengtzon.
Jag minns då jag läste den första boken för många år sen
och jag  kommer antagligen också att minnas
att jag läste sista boken,
första natten vi sov vid vårt villabygge.

Bokserien om Annika Bengtzon är inte skriven i tidsmässig ordning,
så dem som börjar läsa kriminalromanerna nu
har förmånen följa journalistens liv i rätt tidsföljd
genom att läsa böckerna i denna ordning:

1.Studio sex (1999) – som utspelar sig åtta år före Sprängaren.
2.Paradiset (2000) – en direkt fortsättning på Studio sex.
3.Prime time (2002) – tidsmässigt mellan Paradiset och Sprängaren.
4.Sprängaren (1998)
5.Den röda vargen (2003) – en fristående roman som tar vid där Sprängaren slutade.
6.Nobels testamente (2006) – fristående fortsättning på Den röda vargen.
7.Livstid (2007) – en direkt fortsättning på Nobels testamente.
8.En plats i solen (2008) – en fortsättning på Livstid.
9.Du gamla du fria (2011) – en fortsättning på En plats i solen.
10.Lyckliga gatan (2013) – en fortsättning på Du gamla du fria.
11.Järnblod (2015) – en fortsättning på Lyckliga gatan

ett annat boktips:
Tillsammans med Lotta Snickars har Marklund skrivit en rolig och tankeväckande bok om skillnaden mellan kvinnligt och manligt
”det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.

Och ett lyssnartips med författaren:
Sommarprat juli 2015 med Liza Marklund

 

Mitt i veckan

Villapremiär för Doris

Det fina sommarvädret togs till vara mitt i veckan och vi for med hunden och målarhinken till villan. Jag hade samlat ihop alla målarpenslar jag hittade. Det är mycket förargligt då redskap går sönder och man är ute på holmen. Eller om man glömt något väsentligt….

Villagolvet hade torkat och vi var nöjda med resultatet. Däremot var inte jag nöjd med väggarna och sen golvet blev vitt blev väggarnas vitlasering ”fisit” och såg fläckigt ut. Därför målade vi väggarna ett varv till och hoppas på ett bättre resultat.

 

Villagolv

sommarnatt

På fredagkväll for vi till skärin, båtvädret var lugnt och fint.

Golvmålet var inhandlat efter velande mellan brunbets och vit färg. Sent på kvällen hade vi slipat golvet färdigt. På småtimmarna var första varvet målat, med en pensel vars skaft gick sönder då vi målat några kvadratmeter. Tack vare silvertejp kunde vi fortsätta målarbetet. Följande dag handslipade vi bort träfibrer som rest sig och målade golvet ett varv till.

Sen bar det av hem i lite sämre väder, regn och vågskvalp gjorde oss lagom våta.

Mannen på taket

barfotaflickan

Så nådde villabygget ett nytt viktigt skede. Skorstenen är helt uppmurad av maken. Plåten till skorsten har yngsta sonen bockat på hans praktikvecka med  plåtslagare. Skorstensplåten som passade perfekt, visade att han haft bra läromästare.

Under byggdagen har jag passat upp mannen på taket, samtidigt jag mått illa och varit rädd
att han skulle ramla ner.

Under planering…

Med hjälp av björkkvistar har jag försökt föreställa mig var spotlightsen ska komma i taket.

I ett års tid har vi funderat på färgval till golv, trappa och fönsterlister snart måste vi bara göra ett färgbeslut.

Meningen med skäriliv

Dagen på skärin avslutades med bastubad och terrass läsning med en ny fängslande bok;
barfotaflickan skriven av Katerina Janouch (del 8 i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund)

”Läsning är för själen, vad gymnastik är för kroppen”

 

 

Västerö

Bastu på bastuholman

Vi vågar oss inte ut till egen villa,
rädd att isen är för svag.

Men med kaffetermos och grillkorv i väskan,
har vi gästat grannarnas fritidsställe på Västerö.

Företagstips:

Karvat Trä Ab, ett byggföretag med många års erfarenhet.