Etikettarkiv: Östra Nalotan

Skotersafari

Det här vackra vädret och ordentliga vinter får mig att vilja göra sådant vi inte gjort tidigare. På påskdagen for vi tillsammans med grannpojkarna in till Oravais och köpte bränsle till skotrarna. Vid bensinstation var det många andra som hade samma program, flera skoterförare fyllde på bränslet. Man fick riktigt Lapplandskänsla i Årvas. Matförrådet fylldes också på med korv, choklad och apelsiner.

Det är första gången jag far till villan med skoter direkt från trappan. Vi for ut på isen från Kastminnet och därifrån tog vi ungefär samma rutt som då vi far med båt. Framme vid villan inväntade vi vårt sällskap. Vi grillade korv innan vi for vidare. Tillsammans fortsatte vi förbi Kalkskär och till Lilla och Stora Kåtaskär. Sen körde vi hemåt igen via Vantlaktfjärden. Skoterturen blev ca. 35 km och det var en ny och nice upplevelse.

 

Påskafton på skärin.

För fyra år sen firade vi första gången påskafton på skärin (19.4). Då for vi med båt till holmen och stora isflak fanns i vägen i sundet. Passligt nog hade våra villagrannar också båtpremiär samma dag och samma ögonblick som oss och vi kunde skuffa bort isflaken med gemensamma båtkrafter. 

Men påskar kan vara väldigt olika. 

I år gick vi med ett stort sällskap över en tjock is till holmen.  Några borrade hål i över en halvmeters is och prövade fiskelyckan med att pimpla.  Både yngre och äldre tog en skotertur runt holmarna.

För fyra år sen eldade vi bastun och den modigast av oss tog ett havsdopp (inte jag). På samma ställe som havsdoppet togs för fyra påskar sen fanns det nu en liten brasa där vi grillade pinnbröd. 

Det blev en minnesvärd påskafton. Avslappnat och skönt att få umgås utomhus med släkt, vänner och nya ansikten.

pst. jag hoppas att alla frusna fötter är upptinade! vi syns på ”sommarskypen”!

De inkommande åren blir påskafton:

20 april 2019
11 april 2020
3 april 2021
16 april 2022
8 april 2023
30 mars 2024
19 april 2025

Påskdagen är första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Vårdagjämningen – dagen då natt och dag är lika långa – inträffar alltid mellan 19 och 21 mars. Påsken kan därför bara infalla under perioden 22 mars till 25 april. (Världens historia)

 

 

 

PÅSK 2014:

riseldning

vårstädning

Vilsam utflykt på Långfredag

Jag är nog knappast ensam om att gilla årets påskväder. Vi har firat påsken på isen med släkt och vänner. Det är några veckor sen vi var till villan sist och vi mätte nyfiket isens tjocklek på nytt. På den isväg vi färdas har inte isen minskat, utan tvärtom nu var isen mellan 50-70 cm tjock (30.3).

Långfredagens program var att ta en madrass till villan och jag fick en vilsam åktur efter skotern. Min mor som är aningen sportigare än mig skidade till villan och fortsatte där att skida runt holmen, hon närmar sig snart 1000 km och hade svårt att slita sig från skidorna!

Jag och min far tog bort snön av terrass och trappor och Sami grillade korven. Så njöt vi av solsken och blå himmel.

Vinter, ved och villa.

Senaste helg fick vi åter en fin dag på villan. Drevern Doris var alldeles lycklig att få komma med till holmen. Hon sprang i lössnön så snön den bara yrde.

Under dagen arbetade vi med att fylla på ved-lagret. Då man har ett sommarställe man trivs på önskar man nu som då att det skulle vara sommar året om. Men oftast kommer jag fram till att alla årstider har sina goda sidor.

När vi höll på med vedarbetet så funderade jag på skillnaden att göra ved på sommaren eller vintern. Nu kunde vi fälla träden på isen och där i solskenet klöv vi färdigt till veden. Vi lastade sen veden på pulkan som vi drog efter skotern. Tack vare isvägen och att det finns tillräckligt med snö i år kunde vi köra veden direkt till villan. Utan isväg och snö hade vi hamnat att bära veden förhand i ordentlig uppförsbacke…och i värsta fall gastande sommar-solsken (om det finns sådant mera?)

När det började skymma packade vi ihop våra saker. Drevern Doris märkte att nu bär det av hemåt så hon gömde sig bakom dasset, och kikade fram på oss. Som tur var hade vi lite grillkorv kvar och fick ha lurat fast vår snåla hund.

 

Bilden nertill visar hur samma tid i februari såg ut i fjol (2017)!

Höst på villan

Senaste helg avslutade vi villasäsongen för i år. Som det ser ut nu är helgerna bokade med program resten av hösten så någon längre villavistelse blir det inte nu. En snabbvända hoppas jag ändå vi hinner med för lingontuvorna lyste röda på lillholman.

Hösten är en lugn och avslappnad tid på villan. Det är mysigt att gå i bastun i höstmörkret och sen med stormlyktan i handen söka sig längs gångstigen upp till stugan.

Väl där inne tänds alla ljus och brasan hålls vid liv för att hålla värmen i stugan. Ofta har jag en bok med som jag läser med pannlampsbelysning. Som bakgrundsljud hörs något finskt radioprogram med helt ok musik som maken lyssnar på.

På morgonkvisten vaknar vi av kylan i stugan. Vi drar på oss stickastrumporna och gör upp eld i spisen på nytt och fortsätter att hålla värmen. 

Önskar alla en mysig höst!

Lillholman

Kastminnet

Då oyckan var framme

Sommaren 2013 fick vi en objuden gäst till holmen för andra gången, o l y c k a n.
Första gången olyckan var framme vid villabygget var första sommaren på holmen då sonen och maken röjde på villatomten. Sonen satte sig på en sten som lade sig i rullning. Sonen hamnade under stenen med sitt ben. Sami hörde inget för han hade igång motorsågen men han kände att marken vibrerade, och började se runt sig vad som hände. Det var alltså ingen liten sten sonen fick på sitt ben. Med gemensamma krafter fick de med nöd och näppe bort stenen. Den olyckan kunde ha gått mycket illa men slutade bara med blånader och ömhet som gick om av sig själv.

Tredje sommaren var maken ensam på storholmen när jag var med barnen på lillholmen bredvid. Sami var på väg upp med byggmaterial och tog tag i en bräde som han alltid gjorde. Brädan gav vika och Sami föll baklänges ner i vattnet, på vägen ner dunsade han med baken på en sten. Då han hamnade i vattnet såg han stjärnor och det svartnade för hans ögon. Han tänkte om han svimmar nu drunknar han. Med en sista kraft fick han tag i en sten vid strandkanten och där lade han sin kind och kunde återhämta sig. Den här smällen ledde sen till smärtor, sömnlösa nätter, sjukskrivning på sjukskrivning och slutligen efter en magnetröntgen fick han akut tid till en ryggoperation på senhösten.

Det var mycket som hände tredje byggsommaren. En dag fick jag fara med ett av barnen från holmen via hvc och direkt till sjukhuset och där fick vi stanna några dagar för observation och en ordentligt utredning på kraftiga symptom.

Just den här sommaren var villabygget i ett ”kritiskt” skede, eftersom vi börjat timra stockarna behövde vi också få takstolarna och plåttaket på villan. Vi fick ovärderlig hjälp av goda släktingar och det är vi oerhört tacksamma för.

Stugan hann jag få målat innan hösten och slutklämmen gjorde sonen och hans kusin som täckte fönstergluggarna inför vintern.

Senaste sommar träffade Sami en villagranne från en annan holme som erbjöd sina hjälp om vi någon gång behöver, han är läkare och det var en mycket fin och betydelsefull gest. Jag hoppas dock att vi inte behöver hans hjälp utan istället möts i mera rofyllda lägen.

Tredje året – villabygget påbörjas

Tredje säsongen på holmen startade vi redan i januari (2013). Bastun och dasset stod på sin plats och vi fick börja fokusera på själva villabygget. Vi hoppades på en kall vinter med bra isväg och det fick vi.

Det var mycket att förbereda innan dagen då villamaterialet skulle köras ut. Redan i januari då isvägen var testad och tillräckligt tjock började vi röja på tomten och göra rum så att skoter med släde skulle slippa upp på holmen med byggmaterialet.  Det kom inte så mycket snö så på de oländigaste ställena fick vi göra skoterväg med hjälp av nersågade träd som sågades i lagom långa bitar, på det la vi granris. Vi hoppades att det skulle komma mer snö men till sist så fick vi fylla på med snön som fanns runt om.

Vi hade köpt en gammal arbetsskoter och släde och med hjälp av den utrustningen och en hel del människokrafter fick vi byggmaterialet till holmen i mars 2013. Tack vare hjälpen vi fick gick det snabbt och bra. Men efter att vi hade avslutat det arbetspasset och grillat korv och druckit varmchoklad blev det ett riktigt oväder. Efter en 2,5 km färd över isen till fastlandet såg vi ut som snögubbar med istappar som hängde i ögonbryn och fransar.

Solglimtar

Mellan allt regn finns det dagar med solsken och alla dagar tas tillvara på ett eller annat sätt.
I helgen hade vi trevligt och avslappnande sällskap av vår egen ”Solsid-Anna” med familj.

Vi tog det mycket lugnt, fiskade, vandrade och gästerna fick göra maten. Solen sken och himlen var alldeles blå. Vattentemperaturen hade stigit hela en grad, från 14 °C  till 15 °C och majoriteten av sällskapet simmade efter bastubadet.

  

Det goda vädret höll i sig även på söndag och jag passade på att måla paneler. Samtidigt jag målade lyssnade jag på bl.a. det senaste sommarpratet som jag blev tipsad om. Arbetspasset avslutades med bastu och för min del årets första riktiga dopp, blev lite taggad av våra modiga gäster.

Jag fick två böcker av Anna och den här valde jag att börja läsa; Kvinnan i rummet, av den danska författaren Jussi Adler-Olsen.  Det är första delen i bokserien Avdelning Q och handlar om kriminalinspektör Carl Mörk. Han har kommit tillbaka i jobb efter en traumatisk händelse då två av hans arbetskamrater blivit skjutna. Hardy överlevde men blev förlamad, han ber Carl att han ska ta livet av honom. Carl plågas av skuldkänslor.

I boken får Carl och hans assistent Hafez el-Assad till uppgift att utreda ett gammalt olöst fall.  Vad hände med den unga och lovande politikern Merete Lynggaard som försvann spårlöst en vårdag fem år tidigare?

Jag har fortsatt att läsa idag då regnet öst ner. Boken är bra och läslistan ”att läsa” blir längre eftersom sjunde delen i serien avdelning Q kom ut i år.

Sol eller regn, semesterdagarna tas tillvara på bästa sätt.

Andra sommaren på Östra Nalotan

Andra sommaren på Östra Nalotan blev trappan byggd till bastuplatsen. Utedasset med kanske bästa utsiktsplatsen blev först färdig. Bastun blev klar innan villasäsongen var över och det som inte blev klart då, är antagligen ännu ogjort. 

På steroxflotten Sami byggt transporterade vi byggmaterialet. Flotten blev också en bra förvaringsplats av byggmaterialet då tomten var brant och stenig och det fanns ingen plats där för mer än kaffetermosen som passade mellan någon sten…

En första höjdpunkt var då första trappavsatsen var byggd och kaffepausen kunde avnjutas på ett trappsteg.

Juli 2012.

Augusti 2012, nu var det lättare att vistas på byggplatsen.

Bastubänken blev en rymlig förvaringsplats.

September 2012.

Semestern har börjat

Semestern har börjat med en riktig lat kväll och dag på villan. Det enda vettiga jag gjort är att ha tagit sena examensfoton av dottern och kokat morgonkaffet.

I sommar har jag inte kokat någon mat på villan, det har Sami fixat. Senaste jul hade vi båda köpt en matlagningsgrej för utomhusbruk till varandra. Vi visste inte om varandras gåvor och det var ju lite roligt att vi haft lika funderingar. Jag fick en muurikkapanna som används på gas och Sami fick en hängande eldstad. Jag fick antagligen den bättre presenten för till muurikkapannan medföljde kocken!

På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal av en tidigare arbetskamrat som frågade om jag sitter och läser en bra bok? och det gjorde jag ju… några minuter senare fick vi trevligt båtfrämmande, välkommen på nytt 🙂

Innan vi for hem tog vi upp kassen med abborrar. På bilden har Doris bråttom, hon har just vält hinken med fiskarna i. Hon har en abborre i munnen och resten ligger på bryggan.

Kvällskocken hämtade mat från Hellnäs grillen, där sken solen ännu som bara den.

Semestern har börjat riktigt bra och batterierna laddas redan.

 

Det finns minst en skattkammare i varje kommun.

Arbetsveckan slutade med en mycket intressant dag. Jag fick delta i invigningen av Larsmos nya bibliotek. På resan till och från Larsmo hade jag givande sällskap av bibliotekspersonal från grannkommunen.

Larsmo har verkligen fått ett fint och centralt bibliotek i det nybyggda centrumhuset med namnet Equity. Ett stort vackert torg finns utanför biblioteket med många fina sittplatser och planteringar. I samma byggnad som biblioteket finns ett lunchkafé där vi bjöds på god mat.  Bibliotekets tidningssal finns passligt mellan kaféet och biblioteket.

På barnavdelningen kan barnen leka och läsa i en båt. På hyllan invid finns utklädningskläder för pirater och sjörövare 🙂  Bakom båten finns en fyr som bara skymtar på bilden. Barnens bokhylla är blå och vågformig som havet.  Nere i vänstra hörnet finns en riktig skattkista med guld och pärlor i, det är barnens lånestation!

I byggnaden finns också en konferenssal där just nu en  utställning om Equity pågår, jag hann inte ta del av utställningen men boken s/s Equity på hemligt uppdrag till Larsmo 1917 blev införskaffad.

I konferenssalen hölls bibliotekets invigningsfest. Tal hölls av flera personer bl.a. av Malin Klingenberg som påminde gästerna om läsningens många positiva inverkningar. Visste du att 6 minuters läsning minskar stresskänslor med 68 %?  Det tog jag fasta på och for på kvällen till villan och läste, bastade, njöt av naturen och det vackra sommarvädret.

Drevern Doris håller ögonen på bastubadaren.


och jag läser en av mina favoriter.

Skön sommar!

Villa byggstarten.

Första sommaren på Östra Nalotan (2011) arbetade vi mest med att renovera den lilla fiskestugan. Sami började också med tomtarbetet på Södra Berghällholmen, där vi skulle bygga villa och bastu. Under vintern beställde vi hem villa och bastukataloger och lånade tidningar och böcker från biblioteket för att få idéer.

Att välja bastumodell var lätt eftersom vi var tvungna att köpa den som höll sig inom vissa mått. Bastun behövde vara smal och dörren placerad på kortsidan eftersom den skulle placeras på en stenhop som fanns på en brant mellan stranden och den blivande villan.

Det fanns många fina fritidsstugor att välja mellan och jag skissade också flera egna. Men slutligen valde vi ett enkelt och förmånligt villapaket där nästan allt ingick, t.o.m. verktyg och byggradio kom med i leveransen.

Bastun

Igår var det nationella bastudagen och vi har bastat med en ny bastukamin. Vår första bastukamin på skärin kan man väl nästan påstå rasade ihop.

Det är snart fem år sen bastun blev byggd.  Bastuns storlek och modell kunde vi inte själv påverka utan det gjorde naturen. Det var mycket förarbete med både tomten och grunden. Många stenar skulle flyttas och även utnyttjas för bastugrunden.

Stockarna till bastun blev förd på en egenbyggd styrox-flotte till holmen. Med lastningen fick vi hjälp och bl.a. barnen och deras kusiner bar ivrigt upp stockarna från flotten. På håll såg det ut som en myrstack med flitigt arbetande myror, som snabbt gick fram och tillbaka. Innan dagen var slut så var bastun upptimrad.

LÄSTIPS!

I boken nertill hittas en rolig novell ”Bastutronen” av Axel Åhman. Jag och några andra som läst novellen hoppas att få läsa fler berättelser av Axel!

När stenarna faller på plats.

I söndags hade vi menat måla villapanelen till vindsvåningen. Men det är svårt att måla när ingen har tänkt på att köpa mål, så planerna ändrades.

På en liten del av holmen som vi bygger på finns ett berg av stenar. Det råkar vara vår byggruta. Det är utmaningens tomt och här har möblerats, stenar. Trappan är byggd halvvägs, från stranden upptill bastun. Men andra halvan till villan är kvar att bygga. I vinter har vi kört dit mera  impregnerat virke  och kanske får vi trappan färdig i sommar.

De senaste 5 åren har vi gått upp på en stig bland stenar. Här har också villamaterial släpats upp som cementsäckar, trävirke, vindskyddsskivor, verktyg och möbler. Man har lärt sig att hålla rätta rytmen och farten för att smidigt komma upp.  Med bra fart och rätt fot på rätt ställe har man kunnat göra ett avstamp och kunna bestiga stenhoparna. Har farten varit för sakta och man kommit med fel fot mellan stenarna och  i värsta kurvan har åtminstone jag hamnat att sätta ner det jag burit och fått kravla mig upp…

Men nu är den tiden förbi.

I söndags möblerade vi om stenarna i kurvan så att trappan skall få mera plats. Nu när vi burit och släpat det mesta behöver jag inte mera tänka på rätt fart, rytm och avstamp.

Nästan så att jag saknar det redan.

Kurvan före stenmöblering.

Stenarbete.

Efter stenmöbleringen.

 

Lycka

Båtsäsongen inledde vi för några veckor sen. Påpyltade med vinterkläder for vi till villan. Det är otroligt hur kallt det är på sjön den här tiden. På villa byggfronten är planen att färdigställa vindsvåningen i sommar. Just nu finns lite tidspress, eftersom flera övernattningsgäster väntas om några veckor och det behövs golvyta.  Och bra så, när vi får semester borde vi ha en färdig villavind.

En liten läsbörjan fick jag denna vackra dag på en mycket bra bok; Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson. Boken hör till serien Erlagruppen och första delen heter: Spåren vi lämnar efter oss. Men mest sprang jag nog och lösgjorde fiskekroken från albuskar och redde upp fiskelinan :).

Lycka kan vara att ha ett eget kastspö och dessutom lära sig att använda det.

Hemåt över isen.

Lördag morgon började jag läsa en bok som gjorde att jag fick drygt till holmen. Med isdubbar runt halsen for vi till stugan och noterade att naturen hade ändrats otroligt på en vecka. Det har varit varmt och all snö på terassen och trapporna var bortsmält. Runt bryggan som har svarta flytpontoner hade isen smält och ställvis var isen helt borta. Även runt stenar nära landkanten fanns det svarta hål. Om det inte fryser på nu så blev det vår sista vinterutflykt till holmen.

Vädret var helt vårlikt och bilden ovan kunde lika gärna vara en sommarbild. Konstaterade att vi hade tur för 4 år sen när det fanns tillräckligt med snö och vi kunde dra upp villa stockarna med skoter och släde.

Bild ovan från 19.2.2013.

Bilder nertill från 18.2.2017

och boken som fick mig ut till holmen: hemåt över isen. Den är skriven av Gunilla Linn Persson som bl.a. varit med och skrivit tv-serien skärgårdsdoktorn. Boken utspelar sig på en ö och varvas med två berättelser.

En berättelse utspelar sig 1914 då några ungdomar ska gå hem över isen efter en dans, de överraskas av en hemsk storm och de går i blindo.

Den andra berättelsen är i nutid och handlar om femtioåriga Ellinor som bor med sin far Algot, de är öns ända fastboende. På ön lever de väldigt primitivt utan el och sysslorna görs på gammalt sätt. Ellinors liv har länge gått på sparlåga men en dag dyker hennes ungdomskärlek upp på ön…

Vill du ha och/eller dela med dig av boktips kom gärna med i Facebook gruppen Vörå läser

 

 

Årets villapremiär och bryggan sjösatt eller issatt?

Denna helg inledde vi årets villasäsong, en månad senare än i fjol. Vi mätte isens tjocklek från 25 cm till 40 cm. Igår sjösatte vi bryggan. Det gick inte på räls men nu ligger den på isen. Något drag i villaspisen var det inte heller, och jag rökfyllde stugan på nolltid. Till sist hittade jag något att ta i händerna och fick ha burit ut min fjuttiga brasa på ett målarhinkslock. För en stund var vårt paradis ganska billigt (så länge stugan var rökfylld och bryggan dinglade på fel ställe).  Men sen så blev det bra igen då vi fick mat i magen och påbörjade vedarbetet och drog in den friska luften på utsidan.

Halva släkten väckte vi i morse då solen sken och en del av dem fick vi ut på isen. Med goda råd av en blivande skogshuggare tog vi ner en tall som inte var i så bra skick och stod mellan villan och bastun. Med draghjälp av skotern hade vi med en ny bastukamin, då den första flitigt använts och rostat bort.  Men idag fick ännu den gamla kaminen värma oss.

 

Däck som däck

drar upp landgången

Igår avslutade vi villasäsongen. Bryggan blev uppdragen på land. Det kändes märkligt, vi lade ju nyss ut den. Sommarens bästa händelse på villan var nog att ha en brygga att ta iland vid och det är betydligt enklare att komma sig i vattnet efter bastun från en brygga, än att kravla på stenar och hinna ångra sig innan tårna når vattenytan.

Byggmaterial lades i förvar på villavinden och diverse trämaterial blev sågad till ved. Ett strandfynd från sommarens strandpromenader hittade slutligen sin plats i dasset och fyller nu sin funktion som dasspappershållare. Efter höstens antagligen sista bastubad på villan så tömdes alla vattentankar. Denna gång blev det inget viloläge på villan, men det var ändå så skönt att andas in den friska höstluften och njuta av ruska färger på skärin. På kvällen unnade vi oss en egen avslutningsmiddag på fjärdens mysiga kaffestuga.

Det är verkligen lågt vatten nu. Bilden längst ner är en ”simbassäng” vi gjort för småbarn som inte kan vara på djupt vatten. Men som det syns så är den helt torrbelagd. När det är högvatten brukar inte stenmuren synas. På sjövägen till villan noterad vi flera stenar som inte brukar synas. En av dem förstörde båtpropellern i sommar. Nu vet vi åtminstone var vi inte skall köra.

drar upp brygganbastuterass bastuved dasset på klippan

ruska på Nalotan

Alldeles lågt vatten

Nu avslutar vi sol- och båtdäck säsongen och fortsätter med bildäck hemma i garaget.
Varmt välkomna och byt dina bildäck till oss! 
Däckbyte från 25 €
Däckhotell inklusive däckbyte och mycket annat 55 €/säsong.
Däck finns till försäljning, pris beror på märke och dimensioner. Ta kontakt och berätta vad du behöver så ger vi ett bra pris till dig!

Ensam på en öde ö.

Sommaren kom, den var och är nu förbi. Fördelarna med årstidsväxlingarna är att vi istället får njuta av höstens vackra färger. Här är några bilder från sommar- och höstsäsongen på Östra Nalotan, Oravais skärgård. Den stämningsfulla bilden av kaffepannan, kniven och kåsan är tagen av en kvinna som bodde ensam på den lilla holmen då sensommarens mörka kvällar var på intågande. En vacker söndag inklusive regnskurar förde jag och sonen henne med båt till holmen. Hon berättade att hon planerade att sova utomhus i sin medhavda hängmatta, ifall vädret tillät.  Under veckan levde hon på naturens gåvor så långt det var möjligt. Att bo helt ensam på en holme utan sällskap i nästan en hel vecka, det är i mitt tycke väldigt imponerande.

villaliv

svalskåp

Ett provisoriskt ”svalrum”  gjord av sommargäst.

svalskåp2

fisk

kvällsskymning

lingonutsikt villaavslutning2

Stormen Rauli. 27.8.2016

villaavslutning

höst

skymning

Grannpojkan.

brygga 4

Vi har väntat en tid på en passlig dag att kunna föra bryggan till holmen. Förutom att det ska passa in i vardagen med arbete och dylikt så var ju det också vädret. Hur som helst i måndags var vår första gemensamma semesterdag och just den dagen var det uppehåll och ganska lugnt på sjön.  Vi tog tillfället i akt och maken ringde grannpojkarna som ställde upp och hjälpte honom att få bryggan till båtplatsen. Vi drog sen flytbryggan efter båten till holmen. Båtfärden gick sakta men säkert.

brygga2 brygga3 brygga5 brygga6 brygga7 brygga8

Flytbryggan är testad och invigd. Tack för hjälpen!