Etikettarkiv: finnishnature

Vilsam utflykt på Långfredag

Jag är nog knappast ensam om att gilla årets påskväder. Vi har firat påsken på isen med släkt och vänner. Det är några veckor sen vi var till villan sist och vi mätte nyfiket isens tjocklek på nytt. På den isväg vi färdas har inte isen minskat, utan tvärtom nu var isen mellan 50-70 cm tjock (30.3).

Långfredagens program var att ta en madrass till villan och jag fick en vilsam åktur efter skotern. Min mor som är aningen sportigare än mig skidade till villan och fortsatte där att skida runt holmen, hon närmar sig snart 1000 km och hade svårt att slita sig från skidorna!

Jag och min far tog bort snön av terrass och trappor och Sami grillade korven. Så njöt vi av solsken och blå himmel.

Vargen kommer? och andra djurupplevelser

I natt vaknade vi av att hunden morrade och stod och tittade ut genom fönstret. På sena kvällspromenaden vägrade hon att gå från gården och skulle direkt in tillbaka. Hon tittade även då mot vår skogsbacke och morrade. Det här är ett ovanlig beteende för vår hund. Då någon promenerar förbi oss skäller hon, finns en hund i promenadsällskapet skäller hon och viftar ivrigt med svansen. Känner hon lukten av vanliga skogsdjur väcks jaktinstinkten och hon gör allt för att få jaga.

Så här i vargatider funderar jag nog på vad som fanns i vår skogsbacke igår kväll och natt.

Vi har haft många djur runt vårt hus. Vitsvanshjorten har yrat runt på vår gård och även råddjuret.  Haren med sina små söta ungar brukade tidigare springa på vår gräsmatta men det är mera ovanligt nu. Ifjol såg vi på hundpromenaden spår av järven. Rödräven syns till ibland. När vi byggde vårt hus sov en älgkalv vid vår trappa.

Under byggtiden besökte knasiga får bygget som rymt från sin beteshage. Överraskade blev minst sagt byggaren som kände att någon kikade över axeln och nyfiket följde med vad som hände på byggfronten inne i vårt hus. 

När vi flyttade in i vår skogsstuga och bott något år såg jag haren kom springande förbi vår gård. Det var ingen ovanlig syn men jag fick en stark känsla av att det var något mera på gång. Så jag gick till fönstret och kikade runt.

Och vad fick jag se? jo lodjuret kom invid vår gräsmattskant i jakt på haren.

Jag upplevde lodjuret då jag var liten. Det är hemska minnen jag har av djuret, eftersom lodjuret med sina ungar dödade våra får som fanns ute i hagen. Då hade jag tidigare inte hört om lodjuret och för mig var det väldigt skrämmande. Jag minns att jag var rädd när jag skulle gå till min kamrat som bodde en kilometer från oss och efter en väg utan bebyggelse och vägbelysning.

Oväntat besök.

Räven kommer.

Jagade harar.

En liten harunge som söker sällskap.

Råddjur.

Älgen

Total tystnad

Hemåt över isen.

Lördag morgon började jag läsa en bok som gjorde att jag fick drygt till holmen. Med isdubbar runt halsen for vi till stugan och noterade att naturen hade ändrats otroligt på en vecka. Det har varit varmt och all snö på terassen och trapporna var bortsmält. Runt bryggan som har svarta flytpontoner hade isen smält och ställvis var isen helt borta. Även runt stenar nära landkanten fanns det svarta hål. Om det inte fryser på nu så blev det vår sista vinterutflykt till holmen.

Vädret var helt vårlikt och bilden ovan kunde lika gärna vara en sommarbild. Konstaterade att vi hade tur för 4 år sen när det fanns tillräckligt med snö och vi kunde dra upp villa stockarna med skoter och släde.

Bild ovan från 19.2.2013.

Bilder nertill från 18.2.2017

och boken som fick mig ut till holmen: hemåt över isen. Den är skriven av Gunilla Linn Persson som bl.a. varit med och skrivit tv-serien skärgårdsdoktorn. Boken utspelar sig på en ö och varvas med två berättelser.

En berättelse utspelar sig 1914 då några ungdomar ska gå hem över isen efter en dans, de överraskas av en hemsk storm och de går i blindo.

Den andra berättelsen är i nutid och handlar om femtioåriga Ellinor som bor med sin far Algot, de är öns ända fastboende. På ön lever de väldigt primitivt utan el och sysslorna görs på gammalt sätt. Ellinors liv har länge gått på sparlåga men en dag dyker hennes ungdomskärlek upp på ön…

Vill du ha och/eller dela med dig av boktips kom gärna med i Facebook gruppen Vörå läser

 

 

Ensam på en öde ö.

Sommaren kom, den var och är nu förbi. Fördelarna med årstidsväxlingarna är att vi istället får njuta av höstens vackra färger. Här är några bilder från sommar- och höstsäsongen på Östra Nalotan, Oravais skärgård. Den stämningsfulla bilden av kaffepannan, kniven och kåsan är tagen av en kvinna som bodde ensam på den lilla holmen då sensommarens mörka kvällar var på intågande. En vacker söndag inklusive regnskurar förde jag och sonen henne med båt till holmen. Hon berättade att hon planerade att sova utomhus i sin medhavda hängmatta, ifall vädret tillät.  Under veckan levde hon på naturens gåvor så långt det var möjligt. Att bo helt ensam på en holme utan sällskap i nästan en hel vecka, det är i mitt tycke väldigt imponerande.

villaliv

svalskåp

Ett provisoriskt ”svalrum”  gjord av sommargäst.

svalskåp2

fisk

kvällsskymning

lingonutsikt villaavslutning2

Stormen Rauli. 27.8.2016

villaavslutning

höst

skymning