Kategoriarkiv: Fritid

Stolgalen.

Så här har min terapihörna sett ut i sommar. Både nygamla och gamla möbler har blivit slipade. Några möbler har blivit ommålade och några har lämnats vackert omålade.

Redan första semesterdagen i somras hittade jag en stol och en pall på ett gårdsloppis. Minns att jag stod en stund och funderade om de skulle få komma hem till oss, jag har ju redan ett antal stolar.

Men nyfikenheten hur dem skulle se ut där under ytan gjorde nog att de lyftes i bilen.

Och det ångrar jag inte, speciellt den runda gula pallen gjorde mig ganska upprymd. Den överraskade mig med två färglager under det gula, och resultatet efter att jag slipat den var i mitt tycke perfekt. Den matchade också bra med stolen som fyndades samtidigt.

Oj skådin, skådin sa jag väl ett antal gånger åt min ”måttligt” intresserade familj.

Resultatet. Nu finns stolen och pallarna på skärin.

Anna Fekete har ett förflutet


KOLIBRI
Det är andjakts tider och en ung kvinna, Riikka blir skjuten av ett hagelgevär i motionsspåret. Anna Fekete som nyss fått en polistjänst får ta sig an fallet tillsammans med Esko. Esko är en medelålders man som har rasistiska fördomar och alkoholproblem.

Anna Fekete kom som flyktingbarn till Finland med sin mamma och storebror Akos. Anna var 9 år då hon kom till Finland och lärde sig det nya språket flytande, det gjorde dock inte hennes storebror Akos som lever ett marginaliserat liv. Anna Feketes första brottsutredning blir inte lätt. Hennes kollega Esko kommunicerar inte med Anna och han berättar öppet för henne att hon tagit en riktig Finländares arbetsplats. Anna lever också med obearbetade händelser i sin ryggsäck som gör sig påmind.

Den unga kvinnan Riikka som blivit skjuten har nyligen gjort slut med sin pojkvän Jere. Exet som är jägare äger hagelgevär och i undersökningen kommer det fram att han är svartsjuk och aggressiv.

På sidan om det ”stora” brottet får larmcentralen in ett nödsamtal av en minderårig kurdisk flicka Bihar som påstår att hon är dödshotad. Nödsamtalet kollas snabbt upp och flickan tar tillbaka sin anmälan och säger att ”hon ibland pratar och går i sömnen”. Fallet läggs ner men man får ändå följa flickans gripande berättelse i boken.

Det här är första kriminalromanen om Anna Fekete av författaren Kati Hiekkkapelto. På finska finns förutom Kolibri (2013) även Suojattomat (2014) och Tumma (2016). Jag hoppas verkligen att del 2 och del 3 snabbt blir översatta till svenska.  Det var intressant och omväxlande att läsa en kriminalroman som baserar sig på det finska samhället.

Första delen i boken var det många personer som man skulle bekanta sig med och det gick lite trögt för mig. Tack vare tipset i Facebook gruppen Vörå läser höll jag ut… jag visste ju att boken fått många stjärnor. Och nu ”känner” jag redan polisstyrkan och en del av deras familjemedlemmar tills nästa bok blir översatt!

Välkommen med i FB gruppen Vörå läser.

Då oyckan var framme

Sommaren 2013 fick vi en objuden gäst till holmen för andra gången, o l y c k a n.
Första gången olyckan var framme vid villabygget var första sommaren på holmen då sonen och maken röjde på villatomten. Sonen satte sig på en sten som lade sig i rullning. Sonen hamnade under stenen med sitt ben. Sami hörde inget för han hade igång motorsågen men han kände att marken vibrerade, och började se runt sig vad som hände. Det var alltså ingen liten sten sonen fick på sitt ben. Med gemensamma krafter fick de med nöd och näppe bort stenen. Den olyckan kunde ha gått mycket illa men slutade bara med blånader och ömhet som gick om av sig själv.

Tredje sommaren var maken ensam på storholmen när jag var med barnen på lillholmen bredvid. Sami var på väg upp med byggmaterial och tog tag i en bräde som han alltid gjorde. Brädan gav vika och Sami föll baklänges ner i vattnet, på vägen ner dunsade han med baken på en sten. Då han hamnade i vattnet såg han stjärnor och det svartnade för hans ögon. Han tänkte om han svimmar nu drunknar han. Med en sista kraft fick han tag i en sten vid strandkanten och där lade han sin kind och kunde återhämta sig. Den här smällen ledde sen till smärtor, sömnlösa nätter, sjukskrivning på sjukskrivning och slutligen efter en magnetröntgen fick han akut tid till en ryggoperation på senhösten.

Det var mycket som hände tredje byggsommaren. En dag fick jag fara med ett av barnen från holmen via hvc och direkt till sjukhuset och där fick vi stanna några dagar för observation och en ordentligt utredning på kraftiga symptom.

Just den här sommaren var villabygget i ett ”kritiskt” skede, eftersom vi börjat timra stockarna behövde vi också få takstolarna och plåttaket på villan. Vi fick ovärderlig hjälp av goda släktingar och det är vi oerhört tacksamma för.

Stugan hann jag få målat innan hösten och slutklämmen gjorde sonen och hans kusin som täckte fönstergluggarna inför vintern.

Senaste sommar träffade Sami en villagranne från en annan holme som erbjöd sina hjälp om vi någon gång behöver, han är läkare och det var en mycket fin och betydelsefull gest. Jag hoppas dock att vi inte behöver hans hjälp utan istället möts i mera rofyllda lägen.

Tredje året – villabygget påbörjas

Tredje säsongen på holmen startade vi redan i januari (2013). Bastun och dasset stod på sin plats och vi fick börja fokusera på själva villabygget. Vi hoppades på en kall vinter med bra isväg och det fick vi.

Det var mycket att förbereda innan dagen då villamaterialet skulle köras ut. Redan i januari då isvägen var testad och tillräckligt tjock började vi röja på tomten och göra rum så att skoter med släde skulle slippa upp på holmen med byggmaterialet.  Det kom inte så mycket snö så på de oländigaste ställena fick vi göra skoterväg med hjälp av nersågade träd som sågades i lagom långa bitar, på det la vi granris. Vi hoppades att det skulle komma mer snö men till sist så fick vi fylla på med snön som fanns runt om.

Vi hade köpt en gammal arbetsskoter och släde och med hjälp av den utrustningen och en hel del människokrafter fick vi byggmaterialet till holmen i mars 2013. Tack vare hjälpen vi fick gick det snabbt och bra. Men efter att vi hade avslutat det arbetspasset och grillat korv och druckit varmchoklad blev det ett riktigt oväder. Efter en 2,5 km färd över isen till fastlandet såg vi ut som snögubbar med istappar som hängde i ögonbryn och fransar.

Släntprojekt och robotgräsklippare

Amerikansk släntspirea

I sommar är det två år sen buskarna blev planterade i vår slänt (tidigare inlägg om släntprojektet). De har växt över min förväntan. Senaste sommar växte det ganska mycket ogräs och jag fick rensa några gånger. I år har buskarna täckt ganska bra och dottern har rensat en ordentlig gång i maj och sen har det varit lugnt på ogräsfronten. På ett ställe trivs inte buskarna och det är under en gammal ek vi har på gården. T.o.m. ogräset orkar inte växa där.

Sorkarna…

När vi planterade buskarna hade vi mycket sorkar i vår gräsmatta. Då var jag orolig att de skulle äta upp de små buskplantorna. Det är endast ett fåtal plantor som inte klarat sig och det beror troligen på andra orsaker.

I försök att hålla sorkarna borta köpte jag första sommaren batteridrivna plaströr från motonet som jag haft bland buskarna, de hade ett visslande ljud som tydligen sorkar inte gillar. Sorkhålen i gräsmattan försökte jag stoppa igen med material som kommit upp då vi borrade bergvärme samma vår. Materialet har en speciell konsistens och blir hårt när det torkar. Det lär också ha högt näringsvärde och jag blandade det även med jorden då vi planterade buskarna.

Varför robotgräsklippare?

Det fanns först en fundering på att anlägga gräsmatta i sluttningen och att en robotgräsklippare skulle få ta hand om hela vår gräsmatta. Jag är glad att vi valde att plantera buskarna i slänten. Hur som helst köpte vi en robotgräsklippare eftersom gräsklipparen gett upp och dottern som hittills tyckt om att klippa gräset hade fullt upp med andra sommarjobb. Tre av fem i vår familj har gräsallergi och den femte är för lat för att klippa gräs (lat=gör hellre andra saker). Vi bor på en ormrik plats och robotgräsklipparen lär ha effekt på att hålla ormarna borta. Sorkarna har försvunnit från vår gräsmatta och kanske de inte heller gillar robotklipparen.

Att få robotgräsklipparen att fungera optimalt på vår gräsmatta tog en tid, på vissa ställen körde den fast. Vartefter har vi fixat till de ställena där klipparen slirat. Runt björkarna har vi byggt trälådor dit vi planterat jordgubbsplantor och runt vinbärsbuskarna har vi lagt gamla bildäck. Några stenanläggningar har jag helt tagit bort och gräsmattan har fått ta över och jag har istället mindre ogräs att rensa. I sommar har jag köpt en trimmer för ställen dit vi inte släpper robotgräsklipparen.

Om man inte är så noga, så har vi fått en ganska lättskött trädgård och då solen skiner får vi fara och leva villaliv och gräset är klippt då vi kommer hem.

Klicka här för tidigare inlägg om vårt släntprojekt.

Jakobs Dagar och öppna gårdar

Ifjol var jag första gången med vänner på evenemanget öppna gårdar i Skata, Jakobstad. Då hade vi privat guide av vår vän som flyttat in i ett av de många charmiga trähusen. Jag blev alldeles förtjust i miljön och de lummiga, lagom stora trädgårdarna.

Tänk att ett sådant lantligt och idylliskt ställe finns i stan med bästa läge, nära till allt t.o.m. café Skorpan och Skolparken.

Idag gick jag med min mor runt i Skata, vi pausade  och drack kaffe vid Skorpan. Min mor berättade att min farmors syster Ester bodde i Skata innan hon flyttade med sina man Jalle? till Amerika. Jag minns att min farmor Aili pratade ofta om då hon bodde i Jakobstad och jobbade på Messina café. Vi funderade var Messina caféet kunde ha funnits, var det kanske i närheten av Skata? någon som vet?

Idag var dagens bästa sällskapet, snabbesöket hos min vän i Skata och att jag fyndade en mycket fin trasmatta till villan.

Några foton från i fjol, 2016.

 

I mitt nästa liv bor jag i ett gammalt trähus i Skata och sköter om en lagom liten och lummig trädgård.

Solglimtar

Mellan allt regn finns det dagar med solsken och alla dagar tas tillvara på ett eller annat sätt.
I helgen hade vi trevligt och avslappnande sällskap av vår egen ”Solsid-Anna” med familj.

Vi tog det mycket lugnt, fiskade, vandrade och gästerna fick göra maten. Solen sken och himlen var alldeles blå. Vattentemperaturen hade stigit hela en grad, från 14 °C  till 15 °C och majoriteten av sällskapet simmade efter bastubadet.

  

Det goda vädret höll i sig även på söndag och jag passade på att måla paneler. Samtidigt jag målade lyssnade jag på bl.a. det senaste sommarpratet som jag blev tipsad om. Arbetspasset avslutades med bastu och för min del årets första riktiga dopp, blev lite taggad av våra modiga gäster.

Jag fick två böcker av Anna och den här valde jag att börja läsa; Kvinnan i rummet, av den danska författaren Jussi Adler-Olsen.  Det är första delen i bokserien Avdelning Q och handlar om kriminalinspektör Carl Mörk. Han har kommit tillbaka i jobb efter en traumatisk händelse då två av hans arbetskamrater blivit skjutna. Hardy överlevde men blev förlamad, han ber Carl att han ska ta livet av honom. Carl plågas av skuldkänslor.

I boken får Carl och hans assistent Hafez el-Assad till uppgift att utreda ett gammalt olöst fall.  Vad hände med den unga och lovande politikern Merete Lynggaard som försvann spårlöst en vårdag fem år tidigare?

Jag har fortsatt att läsa idag då regnet öst ner. Boken är bra och läslistan ”att läsa” blir längre eftersom sjunde delen i serien avdelning Q kom ut i år.

Sol eller regn, semesterdagarna tas tillvara på bästa sätt.

Andra sommaren på Östra Nalotan

Andra sommaren på Östra Nalotan blev trappan byggd till bastuplatsen. Utedasset med kanske bästa utsiktsplatsen blev först färdig. Bastun blev klar innan villasäsongen var över och det som inte blev klart då, är antagligen ännu ogjort. 

På steroxflotten Sami byggt transporterade vi byggmaterialet. Flotten blev också en bra förvaringsplats av byggmaterialet då tomten var brant och stenig och det fanns ingen plats där för mer än kaffetermosen som passade mellan någon sten…

En första höjdpunkt var då första trappavsatsen var byggd och kaffepausen kunde avnjutas på ett trappsteg.

Juli 2012.

Augusti 2012, nu var det lättare att vistas på byggplatsen.

Bastubänken blev en rymlig förvaringsplats.

September 2012.

Semestern har börjat

Semestern har börjat med en riktig lat kväll och dag på villan. Det enda vettiga jag gjort är att ha tagit sena examensfoton av dottern och kokat morgonkaffet.

I sommar har jag inte kokat någon mat på villan, det har Sami fixat. Senaste jul hade vi båda köpt en matlagningsgrej för utomhusbruk till varandra. Vi visste inte om varandras gåvor och det var ju lite roligt att vi haft lika funderingar. Jag fick en muurikkapanna som används på gas och Sami fick en hängande eldstad. Jag fick antagligen den bättre presenten för till muurikkapannan medföljde kocken!

På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal av en tidigare arbetskamrat som frågade om jag sitter och läser en bra bok? och det gjorde jag ju… några minuter senare fick vi trevligt båtfrämmande, välkommen på nytt 🙂

Innan vi for hem tog vi upp kassen med abborrar. På bilden har Doris bråttom, hon har just vält hinken med fiskarna i. Hon har en abborre i munnen och resten ligger på bryggan.

Kvällskocken hämtade mat från Hellnäs grillen, där sken solen ännu som bara den.

Semestern har börjat riktigt bra och batterierna laddas redan.

 

Det finns minst en skattkammare i varje kommun.

Arbetsveckan slutade med en mycket intressant dag. Jag fick delta i invigningen av Larsmos nya bibliotek. På resan till och från Larsmo hade jag givande sällskap av bibliotekspersonal från grannkommunen.

Larsmo har verkligen fått ett fint och centralt bibliotek i det nybyggda centrumhuset med namnet Equity. Ett stort vackert torg finns utanför biblioteket med många fina sittplatser och planteringar. I samma byggnad som biblioteket finns ett lunchkafé där vi bjöds på god mat.  Bibliotekets tidningssal finns passligt mellan kaféet och biblioteket.

På barnavdelningen kan barnen leka och läsa i en båt. På hyllan invid finns utklädningskläder för pirater och sjörövare 🙂  Bakom båten finns en fyr som bara skymtar på bilden. Barnens bokhylla är blå och vågformig som havet.  Nere i vänstra hörnet finns en riktig skattkista med guld och pärlor i, det är barnens lånestation!

I byggnaden finns också en konferenssal där just nu en  utställning om Equity pågår, jag hann inte ta del av utställningen men boken s/s Equity på hemligt uppdrag till Larsmo 1917 blev införskaffad.

I konferenssalen hölls bibliotekets invigningsfest. Tal hölls av flera personer bl.a. av Malin Klingenberg som påminde gästerna om läsningens många positiva inverkningar. Visste du att 6 minuters läsning minskar stresskänslor med 68 %?  Det tog jag fasta på och for på kvällen till villan och läste, bastade, njöt av naturen och det vackra sommarvädret.

Drevern Doris håller ögonen på bastubadaren.


och jag läser en av mina favoriter.

Skön sommar!

Villa byggstarten.

Första sommaren på Östra Nalotan (2011) arbetade vi mest med att renovera den lilla fiskestugan. Sami började också med tomtarbetet på Södra Berghällholmen, där vi skulle bygga villa och bastu. Under vintern beställde vi hem villa och bastukataloger och lånade tidningar och böcker från biblioteket för att få idéer.

Att välja bastumodell var lätt eftersom vi var tvungna att köpa den som höll sig inom vissa mått. Bastun behövde vara smal och dörren placerad på kortsidan eftersom den skulle placeras på en stenhop som fanns på en brant mellan stranden och den blivande villan.

Det fanns många fina fritidsstugor att välja mellan och jag skissade också flera egna. Men slutligen valde vi ett enkelt och förmånligt villapaket där nästan allt ingick, t.o.m. verktyg och byggradio kom med i leveransen.

Bastun

Igår var det nationella bastudagen och vi har bastat med en ny bastukamin. Vår första bastukamin på skärin kan man väl nästan påstå rasade ihop.

Det är snart fem år sen bastun blev byggd.  Bastuns storlek och modell kunde vi inte själv påverka utan det gjorde naturen. Det var mycket förarbete med både tomten och grunden. Många stenar skulle flyttas och även utnyttjas för bastugrunden.

Stockarna till bastun blev förd på en egenbyggd styrox-flotte till holmen. Med lastningen fick vi hjälp och bl.a. barnen och deras kusiner bar ivrigt upp stockarna från flotten. På håll såg det ut som en myrstack med flitigt arbetande myror, som snabbt gick fram och tillbaka. Innan dagen var slut så var bastun upptimrad.

LÄSTIPS!

I boken nertill hittas en rolig novell ”Bastutronen” av Axel Åhman. Jag och några andra som läst novellen hoppas att få läsa fler berättelser av Axel!

När stenarna faller på plats.

I söndags hade vi menat måla villapanelen till vindsvåningen. Men det är svårt att måla när ingen har tänkt på att köpa mål, så planerna ändrades.

På en liten del av holmen som vi bygger på finns ett berg av stenar. Det råkar vara vår byggruta. Det är utmaningens tomt och här har möblerats, stenar. Trappan är byggd halvvägs, från stranden upptill bastun. Men andra halvan till villan är kvar att bygga. I vinter har vi kört dit mera  impregnerat virke  och kanske får vi trappan färdig i sommar.

De senaste 5 åren har vi gått upp på en stig bland stenar. Här har också villamaterial släpats upp som cementsäckar, trävirke, vindskyddsskivor, verktyg och möbler. Man har lärt sig att hålla rätta rytmen och farten för att smidigt komma upp.  Med bra fart och rätt fot på rätt ställe har man kunnat göra ett avstamp och kunna bestiga stenhoparna. Har farten varit för sakta och man kommit med fel fot mellan stenarna och  i värsta kurvan har åtminstone jag hamnat att sätta ner det jag burit och fått kravla mig upp…

Men nu är den tiden förbi.

I söndags möblerade vi om stenarna i kurvan så att trappan skall få mera plats. Nu när vi burit och släpat det mesta behöver jag inte mera tänka på rätt fart, rytm och avstamp.

Nästan så att jag saknar det redan.

Kurvan före stenmöblering.

Stenarbete.

Efter stenmöbleringen.

 

Att stå på bordet eller icke stå på bordet, det är frågan.

För ett par veckor sen var vår drever på hundutställning. Hon blev underkänd, hon vägrade stå på utställningsbordet för att bli bedömd.

När vi ställde till dotterns fest för ett par dagar sen så fick hunden vara på utsidan. Då tårtorna var färdiga förde vi dem i garage kylskåpet. Dottern tog en snabb blick över bänkarna och köksbordet och konstaterade att allt var i kylen. Hon noterade inte sista smörgåstårtan som ännu var på bordet under smörpapper.

Hon lät hunden komma in och sitta kopplad på sin matta vid terassdörren och gick själv därifrån. Då sonen kom in i köket såg han hunden stå på bordet med ett spänt koppel som nätt och jämt nådde till smörgåstårtan. Vår ”väluppfostrade” hund stod på bordet och njöt av tårtan.  När hunden noterade att hon var avslöjad blev det mycket bråttom och hon glufsade i sig så mycket som möjligt innan det var slut på det goda. Sonen tog ner hunden som var alldeles vit av smörgåsfyllning runt nosen.

Dit for den tårtan.

Nu vet vi åtminstone att vår hund kan stå på ett bord med stor kämparglöd.
Så antagligen hamnar Doris på hundutställning igen. Nu behöver vi bara träna mera.

 

Doris väntar på ”varsågod”.

 

Lycka

Båtsäsongen inledde vi för några veckor sen. Påpyltade med vinterkläder for vi till villan. Det är otroligt hur kallt det är på sjön den här tiden. På villa byggfronten är planen att färdigställa vindsvåningen i sommar. Just nu finns lite tidspress, eftersom flera övernattningsgäster väntas om några veckor och det behövs golvyta.  Och bra så, när vi får semester borde vi ha en färdig villavind.

En liten läsbörjan fick jag denna vackra dag på en mycket bra bok; Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson. Boken hör till serien Erlagruppen och första delen heter: Spåren vi lämnar efter oss. Men mest sprang jag nog och lösgjorde fiskekroken från albuskar och redde upp fiskelinan :).

Lycka kan vara att ha ett eget kastspö och dessutom lära sig att använda det.

Hemåt över isen.

Lördag morgon började jag läsa en bok som gjorde att jag fick drygt till holmen. Med isdubbar runt halsen for vi till stugan och noterade att naturen hade ändrats otroligt på en vecka. Det har varit varmt och all snö på terassen och trapporna var bortsmält. Runt bryggan som har svarta flytpontoner hade isen smält och ställvis var isen helt borta. Även runt stenar nära landkanten fanns det svarta hål. Om det inte fryser på nu så blev det vår sista vinterutflykt till holmen.

Vädret var helt vårlikt och bilden ovan kunde lika gärna vara en sommarbild. Konstaterade att vi hade tur för 4 år sen när det fanns tillräckligt med snö och vi kunde dra upp villa stockarna med skoter och släde.

Bild ovan från 19.2.2013.

Bilder nertill från 18.2.2017

och boken som fick mig ut till holmen: hemåt över isen. Den är skriven av Gunilla Linn Persson som bl.a. varit med och skrivit tv-serien skärgårdsdoktorn. Boken utspelar sig på en ö och varvas med två berättelser.

En berättelse utspelar sig 1914 då några ungdomar ska gå hem över isen efter en dans, de överraskas av en hemsk storm och de går i blindo.

Den andra berättelsen är i nutid och handlar om femtioåriga Ellinor som bor med sin far Algot, de är öns ända fastboende. På ön lever de väldigt primitivt utan el och sysslorna görs på gammalt sätt. Ellinors liv har länge gått på sparlåga men en dag dyker hennes ungdomskärlek upp på ön…

Vill du ha och/eller dela med dig av boktips kom gärna med i Facebook gruppen Vörå läser

 

 

Årets villapremiär och bryggan sjösatt eller issatt?

Denna helg inledde vi årets villasäsong, en månad senare än i fjol. Vi mätte isens tjocklek från 25 cm till 40 cm. Igår sjösatte vi bryggan. Det gick inte på räls men nu ligger den på isen. Något drag i villaspisen var det inte heller, och jag rökfyllde stugan på nolltid. Till sist hittade jag något att ta i händerna och fick ha burit ut min fjuttiga brasa på ett målarhinkslock. För en stund var vårt paradis ganska billigt (så länge stugan var rökfylld och bryggan dinglade på fel ställe).  Men sen så blev det bra igen då vi fick mat i magen och påbörjade vedarbetet och drog in den friska luften på utsidan.

Halva släkten väckte vi i morse då solen sken och en del av dem fick vi ut på isen. Med goda råd av en blivande skogshuggare tog vi ner en tall som inte var i så bra skick och stod mellan villan och bastun. Med draghjälp av skotern hade vi med en ny bastukamin, då den första flitigt använts och rostat bort.  Men idag fick ännu den gamla kaminen värma oss.

 

Gammelgäddan lurade oss!

gk4

Idag har hela familjen deltagit i gäddkastet i sällskap med några av barnens kusiner och vänner. Jag deltog främst i tävlingen för att njuta av det vackra vädret och så hoppades jag som många andra att få vinna något av de fina vinsterna i lotteriet. Boken ”det lilla bageriet på strandpromenaden ” hade jag med ifall det skulle bli tråkigt med fiskandet.

Maken fick först visa mig hur jag skulle använda kastspöet. Och sen tog det inte lång stund innan jag hade gammelgäddan i Kassminnet på kroken. Jag har aldrig tidigare fått fisk på kastspö och idag var jag så nära man kunde. Sami tog håven och fick en del av gäddan i håven. Men håven var för liten och gammelgäddan var för stor.  Eftersom jag inte visste hur jag skulle bärga mig höll jag antagligen linan inte tillräckligt spänd och gäddan lossnade och med ett plask var den i vattnet igen… Jag ser ännu framför mig det stora gäddhuvudet vars gap flinade åt oss. Jag hade nog lust att hoppa efter!

Efter att min fiskelina fastnat i båtpropellern tänkte jag ta fram min bok, men då hade Sami en gädda  som jag fick håva i båten. Den gäddan var inte alls lika stor och hamnade galant i den lagom lilla håven.  Så fortsatte vi och fiska tills tävlingstiden var ute och några regndroppar anades.

Harmt var det att gammelgäddan lurade oss men kanske den finns kvar nästa år. Då tar vi den med hjälp av utrustningen jag hade turen att vinna på lotteriet, en Keeper kelluntarengas från Kurres jakt och fiske affär.  En riktig vacker och gemytlig höstdag.

gk5

gk9

gk8

gäddkastet

gk1

gk7

Sol, vind och vatten.

juli7

Senaste helg var vi på villan med sol och riktigt villa väder. Vi såg massor med fiskstim och kassen blev utkastad direkt. Det var intressant att stå på bryggan och se när det glimmade och plaskade av fiskar i det klara vattnet. En större abborre låg ovanpå kassen och det såg ut som abborren varnade de andra fiskarna att inte åka in i fällan.

juli14

Med dottern som kapten for vi till Kantlax på kvällen och hämtade en kusin som kom på besök. Fiske, bastu och simning fortsatte tills det började skymma och samma program fortsatte följande dag redan från morgonkvisten.

juli 13   juli8 juli12

juli3

Nostalgi

mosaikslända

Min första del av semestern är slut och idag har det varit en rätt så nostalgisk arbetsdag för mig. I två veckor ska jag arbeta på det ställe som var min arbetsplats för åtta år sen.  Det är intressant att se vilka förändringar som skett och vad som är som tidigare.

Hunden, maken och svärfar är på skärin och bygger. Det blir spännande att fara dit och se när svärfar är i farten, arbetet går i ett högre tempo. Golvbrädorna till övre våningen hade tagit slut så vi ska föra dit mer imorgon för att utnyttja den ivriga arbetskraften. Lite bygglovs-stämning är det ibland.

Ps. Ormvarning, dottern har sett tre huggormar på vår väg idag!