Kasta loss!

När det var den mörkaste tiden i vintrast och jag var på en resa lovade jag mig själv att jag skulle lära mig köra båt. Tanken har funnits tidigare och min första lektion tog jag för ett par år sen. Men sen så lämnade det, antagligen på grund av bekvämlighet.

Senaste sommar var jag frustrerad flera gånger då jag hade lust och tid att åka till villan men det inte passade min båtkapten.

Alla andra i familjen kör båt och en av sönerna funderade vad är problemet? det är väl bara att kör…

Jag kan göra en lång lista på vad mitt problem är.

Först av allt
att överhuvudtaget starta båten.

Sen
behärska den, gasa, backa, styra, komma ut från bryggan, ta iland, kolla bränslet, tanka, lära mig var stenarna finns, förstå mig på båttrafiken och sjön.

Hjälp!
hur gör jag då jag möter en båt?
hur ska jag parera vågorna?

Jag minns
en gång när vi mötte en megastor båt i Heplotsund och vår ”stora” båt blev alldeles miniliten. Jag flög upp i luften när vi for över svallvågorna och när jag landade på nytt tappade jag nog många hjärnceller. Det tog alldeles ont i huvudet efteråt av dunsen. Jag är tacksam att min tunga är kvar!

Tänk om
jag flyger i vattnet och båten lämnar mig
eller båten får motorstopp.

En kväll den här veckan fick jag min andra båtlektion. Jag gjorde allt som båtkaptenen uppmanade mig att göra och körde sen hela vägen till och från villan. Halvvägs, vid Heplotsund gick han och satte sig i båtfören utan att han fått lov. Hualigen! Men det var bara att hålla bort de hemska tankarna, bita ihop och fortsätta som världsvan…

Det var en sak som jag inte hade på klart, en ganska viktig sak, hur stannar jag båten då?!

Kvällen var optimal för att ta en båtlektion, inga andra båtar syntes till. Det var lugnt på sjön och vädret var alldeles ljuvligt. Om dessa båtlektioner blir till rutin så blir nästa lektion 2020.
I bästa fall tidigare.

 

Enjoy

Morsdagskaffet tjuvstartade vi med i lördags. Med Maxmo hembageris chokladtårta fick jag samlat alla samtidigt runt kaffebordet. 

Sen bar det av till villan i finaste morsdagsväder.  Helt otroligt att vi körde skoter här för fem/sex veckor sen i full klädmundering. Nu var det shortsväder och  ljumma vindar.

Maj och båtfärd till villan brukar jag nog ännu klä mig varmt med vintermösson nerdragen så långt det går, men idag var kepsen på och den blåste av i Heplot sund.

Några stora planer för dagen fanns inte. Veden blev uppstaplad och barren sopades av trapporna.

Det finns en del byggarbete kvar på villan men det är ändå på bättre sidan. Speciellt glad är jag över att vinden snart kan tas i bruk.

Jag hade packat med enjo städredskapen och snabbt var dammet borttorkat av tak, golv och väggar. Enjo städredskapen diggar jag lika mycket som vår bokashikompost och jag blev riktigt glad när dottern berättade att hennes kamrat skall bli enjo-försäljare.  

Och då man är snabb att städa så får man mera tid för att läsa.

 

Behöver du nya sommardäck?

För att undvika vattenplaning bör mönsterdjupet i däckens slitbana vara minst 4-5 mm. Enligt lagen ska djupet på slitbanans huvudspår vara minst 1,6 mm för sommardäck, dock kör man inte säkert med dessa däck i regnväder. Det räcker att mönsterdjupet på ett av bilens sommardäck är mindre än 1,6 mm för att bilen automatiskt ska underkännas vid besiktningen(trafi.fi).

Sommardäckens mönsterdjup kan du lätt mäta med ett 2 euros mynt. Om den silverfärgade kanten på myntet inte syns är däcken i tillräckligt bra skick. Kontrollera alltid mönsterdjupet på flera ställen.

Om myntets 4 mm breda silverkant blir synlig ovanför mönstret är det skäl att överväga byte av sommardäcken.

Välkommen till Samis däck & service
Karvatvägen 266
66800 ORAVAIS

050-9177 301

Följ gärna Samis däck & service på Instagram och Facebook.

Skotersafari

Det här vackra vädret och ordentliga vinter får mig att vilja göra sådant vi inte gjort tidigare. På påskdagen for vi tillsammans med grannpojkarna in till Oravais och köpte bränsle till skotrarna. Vid bensinstation var det många andra som hade samma program, flera skoterförare fyllde på bränslet. Man fick riktigt Lapplandskänsla i Årvas. Matförrådet fylldes också på med korv, choklad och apelsiner.

Det är första gången jag far till villan med skoter direkt från trappan. Vi for ut på isen från Kastminnet och därifrån tog vi ungefär samma rutt som då vi far med båt. Framme vid villan inväntade vi vårt sällskap. Vi grillade korv innan vi for vidare. Tillsammans fortsatte vi förbi Kalkskär och till Lilla och Stora Kåtaskär. Sen körde vi hemåt igen via Vantlaktfjärden. Skoterturen blev ca. 35 km och det var en ny och nice upplevelse.

 

Påskafton på skärin.

För fyra år sen firade vi första gången påskafton på skärin (19.4). Då for vi med båt till holmen och stora isflak fanns i vägen i sundet. Passligt nog hade våra villagrannar också båtpremiär samma dag och samma ögonblick som oss och vi kunde skuffa bort isflaken med gemensamma båtkrafter. 

Men påskar kan vara väldigt olika. 

I år gick vi med ett stort sällskap över en tjock is till holmen.  Några borrade hål i över en halvmeters is och prövade fiskelyckan med att pimpla.  Både yngre och äldre tog en skotertur runt holmarna.

För fyra år sen eldade vi bastun och den modigast av oss tog ett havsdopp (inte jag). På samma ställe som havsdoppet togs för fyra påskar sen fanns det nu en liten brasa där vi grillade pinnbröd. 

Det blev en minnesvärd påskafton. Avslappnat och skönt att få umgås utomhus med släkt, vänner och nya ansikten.

pst. jag hoppas att alla frusna fötter är upptinade! vi syns på ”sommarskypen”!

De inkommande åren blir påskafton:

20 april 2019
11 april 2020
3 april 2021
16 april 2022
8 april 2023
30 mars 2024
19 april 2025

Påskdagen är första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Vårdagjämningen – dagen då natt och dag är lika långa – inträffar alltid mellan 19 och 21 mars. Påsken kan därför bara infalla under perioden 22 mars till 25 april. (Världens historia)

 

 

 

PÅSK 2014:

riseldning

vårstädning

Vilsam utflykt på Långfredag

Jag är nog knappast ensam om att gilla årets påskväder. Vi har firat påsken på isen med släkt och vänner. Det är några veckor sen vi var till villan sist och vi mätte nyfiket isens tjocklek på nytt. På den isväg vi färdas har inte isen minskat, utan tvärtom nu var isen mellan 50-70 cm tjock (30.3).

Långfredagens program var att ta en madrass till villan och jag fick en vilsam åktur efter skotern. Min mor som är aningen sportigare än mig skidade till villan och fortsatte där att skida runt holmen, hon närmar sig snart 1000 km och hade svårt att slita sig från skidorna!

Jag och min far tog bort snön av terrass och trappor och Sami grillade korven. Så njöt vi av solsken och blå himmel.

Vargen kommer? och andra djurupplevelser

I natt vaknade vi av att hunden morrade och stod och tittade ut genom fönstret. På sena kvällspromenaden vägrade hon att gå från gården och skulle direkt in tillbaka. Hon tittade även då mot vår skogsbacke och morrade. Det här är ett ovanlig beteende för vår hund. Då någon promenerar förbi oss skäller hon, finns en hund i promenadsällskapet skäller hon och viftar ivrigt med svansen. Känner hon lukten av vanliga skogsdjur väcks jaktinstinkten och hon gör allt för att få jaga.

Så här i vargatider funderar jag nog på vad som fanns i vår skogsbacke igår kväll och natt.

Vi har haft många djur runt vårt hus. Vitsvanshjorten har yrat runt på vår gård och även råddjuret.  Haren med sina små söta ungar brukade tidigare springa på vår gräsmatta men det är mera ovanligt nu. Ifjol såg vi på hundpromenaden spår av järven. Rödräven syns till ibland. När vi byggde vårt hus sov en älgkalv vid vår trappa.

Under byggtiden besökte knasiga får bygget som rymt från sin beteshage. Överraskade blev minst sagt byggaren som kände att någon kikade över axeln och nyfiket följde med vad som hände på byggfronten inne i vårt hus. 

När vi flyttade in i vår skogsstuga och bott något år såg jag haren kom springande förbi vår gård. Det var ingen ovanlig syn men jag fick en stark känsla av att det var något mera på gång. Så jag gick till fönstret och kikade runt.

Och vad fick jag se? jo lodjuret kom invid vår gräsmattskant i jakt på haren.

Jag upplevde lodjuret då jag var liten. Det är hemska minnen jag har av djuret, eftersom lodjuret med sina ungar dödade våra får som fanns ute i hagen. Då hade jag tidigare inte hört om lodjuret och för mig var det väldigt skrämmande. Jag minns att jag var rädd när jag skulle gå till min kamrat som bodde en kilometer från oss och efter en väg utan bebyggelse och vägbelysning.

Oväntat besök.

Räven kommer.

Jagade harar.

En liten harunge som söker sällskap.

Råddjur.

Älgen

Vinter, ved och villa.

Senaste helg fick vi åter en fin dag på villan. Drevern Doris var alldeles lycklig att få komma med till holmen. Hon sprang i lössnön så snön den bara yrde.

Under dagen arbetade vi med att fylla på ved-lagret. Då man har ett sommarställe man trivs på önskar man nu som då att det skulle vara sommar året om. Men oftast kommer jag fram till att alla årstider har sina goda sidor.

När vi höll på med vedarbetet så funderade jag på skillnaden att göra ved på sommaren eller vintern. Nu kunde vi fälla träden på isen och där i solskenet klöv vi färdigt till veden. Vi lastade sen veden på pulkan som vi drog efter skotern. Tack vare isvägen och att det finns tillräckligt med snö i år kunde vi köra veden direkt till villan. Utan isväg och snö hade vi hamnat att bära veden förhand i ordentlig uppförsbacke…och i värsta fall gastande sommar-solsken (om det finns sådant mera?)

När det började skymma packade vi ihop våra saker. Drevern Doris märkte att nu bär det av hemåt så hon gömde sig bakom dasset, och kikade fram på oss. Som tur var hade vi lite grillkorv kvar och fick ha lurat fast vår snåla hund.

 

Bilden nertill visar hur samma tid i februari såg ut i fjol (2017)!

Äntligen

Idag blev det första turen till villan. Det blev precis samma datum som fjolårets villapremiär.

Våra villagrannar har varit före oss till holmarna och därför blev isen bara mätt på några ställen.

Några andra arbetsplaner än att se till bryggan hade vi inte. Bryggan stod kvar där vi lämnade den i höstas, nu fastfrusen i isen.

Idag njöt vi av frisk luft, solglimtar och några skoterturer. Vi grillade korv och drack varm choklad.

Vi tände en brasa i lillstugans jötul. Under den tid vi var där fick vi upp värmen från -6 till +15. Kanske far vi dit och övernattar någon helg. 

Det blev en gemytligare villapremiär i år än den i fjol.

Björken och stjärnan

Sen barn har jag fått höra att ”Björken och stjärnan” som  Zacharias Topelius beskriver i sin saga finns i Ulvis, Karvat. Jag har läst den gripande berättelsen flera gånger, om syskonparet som blir bortförda av ryska soldater under stora ofreden. Sagan slutar lyckligt. Barnen hittar tillbaka till sitt hem tack vare den stora björken på gården där vackra fåglar sjunger i morgonsolen och en stjärna lyser mellan lövbladen på kvällen.   

Det var många barn i Finland som blev bortförda under stora ofreden. Från Ulvis gård i Karvat togs först två syskon och senare ännu ett tredje barn. Syskonen var 12 år, 6 år och 9 år då de togs.

Topelius barnbarn Paul Nyberg (1889 – 1968) filosofie doktor, utförde sitt livsverk som  kulturhistoriker, författare och bibliotekarie. Han har bl.a. skrivit boken Zachris Topelius en biografisk skildring. I boken skriver han att Topelius sannolikt sammanslagit flera liknande berättelser och sagan har fått en mera allmängiltig och fosterländsk betydelse. Nyberg skriver också att ”I Österbotten känner man än i dag gården, till vilken barnen i sagan återvände, Ulvis i Vörå, där åtminstone för några år sedan en gammal björk stod som vårdträd på gårdsplanen.” (Nyberg, 1949)

Jag har funderat många gånger på hur det kommer sig att man känner till gården i Karvat, Ulvis som den plats barnen i sagan återvänder till?  Berätta gärna vad du vet eller fått höra!

Fotot ovan är taget vid Ulvis gård i början av 1900-talet. Stubben av den gamla björken stöttades länge med plankor så att den skulle hållas att stå. Till slut när björken stjälpte omkull så delade man ut bitar av barken åt den som ville ha. På 1950 till 1960-talet tog lärarinnan Ingrid Holm emot elever som kom på skolutfärder och ville se platsen ”Björken och stjärnan”. (Berättat av nuvarande gårdsägare, barnbarn till lärarinnan Ingrid Holm).

Det är nu tredje björken som växer upp på samma plats. Bilden är från september 2017 vid Ulvis i Karvat. Boken på bilden är en nyutgåva av Björken och stjärnan, med en modernare text som utarbetats av personalen vid  Nykarleby stadsbibliotek.

Sid 30 i boken Zachris Topelius – en biografisk skildring, skriven av Paul Nyberg (1949)

Ur boken: Människoöden och olika företeelser under Stora ofreden 1714-21 och 1808-09 års krig, [Projektgruppen Krig och elände: Edgar Stenbacka, Sven Löfqvist och Sven Simons]

En intressant webbsida: Enges släktforskning
Bortförda av ryssarna under Stora Ofreden

Grattis Topelius på 200 årsdagen och alla andra som fyller år idag!

I will clean my house today. Oh look! a book!

Jag tänkte skriva några bokrecensioner av dem bästa böckerna jag läst i år, men jag hade mycket svårt att välja bland böckerna jag läst. Istället har jag gjort en lista på de böcker som jag gett 4-5 poäng utav 5 möjliga. Hoppeligen får någon ett boktips!

Böcker i skärgårdsmiljö
Gunilla Linn Persson: Hemåt över isen
Eva Frantz: Sommarön

Historiska romaner
Mikaela Nykvist: Rök i fjärran
Linnea Dunér: Det sjunger i isen

Feelgood roman
Jenny Colgan: Den lilla bokhandeln runt hörnet

Bok som det tagit minst 100 sidor att läsa innan jag fängslats av berättelsen:
Fredrik Backman: Björnstad och Vi mot er

Bok jag lyssnat och skrattat åt i bilen
Karin Brunk Holmkvist: Sirila gentlemän sökes

Bästa tipset jag fått i Facebookgruppen Vörå läser
Anders De la Motte: Höstdåd
Hiekkapelto Kati: Kolibri

Bok jag upptäckt tack vare låntagare på bibban
Karin Erlandsson: Minkriket

Bok jag hittat på bibbans rullhylla
Josefin Sundström: Vinteräpplen

Böcker av Finlandssvenska författare
Mikaela Nykvist: Rök i fjärran
Eva Frantz: Sommarön och Blå villan
Karin Erlandsson: Minkriket

Deckare som jag direkt vill läsa fortsättningen på
Lina Bengtsdotter: Annabelle
Kati Hiekkapelto: Kolibri

Ska naturligtvis läsas, favoritförfattare
Anna Jansson: Det du inte vet
Viveka Sten: Iskalla ögonblick

Nyupptäckt kriminalserie
Pernilla Ericsson: Ett fall för Erlagruppen

Bok jag fått och gillat, deckare
Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet

Må illa bok. Thriller som baseras på verkliga händelser
Lisa Bjurwald: Ta min hand

******************************************************************************

Bok jag rekommenderar för 3-8 åringar. Lekfull bilderbok i rim.
Sanna Mander: Nyckelknipan

Bok jag rekommenderar för 6-9 åringar (passar också bra som högläsningsbok)
Anton Bergman: Världens mesta Ester

Bok jag rekommenderar för 9-12 åringar (passar också bra som högläsningsbok)
Kajsa Gordon: Om jag får stanna

Rolig, gränslös bok som tar upp allvarliga ämnen, 9?-12 år (passar också bra som högläsningsbok)
Petter Lidbeck: Mördarmormor

Bok jag rekommenderar för 12-15 åringar
Ingrid Olsson: Den här veckan är min

Bok jag rekommenderar för unga vuxna:
Pernilla Gesén: Det här kalla landet

Du kan läsa mera om böckerna i fredrikabiblioteken.fi

Vill du få eller dela med dig av boktips rekommenderar jag Facebook grupperna:

Vörå läser (vuxenlitteratur)

Läslänken (barnlitteratur)

Att anpassa sig and love it

(fortsättning på det första intrycket)

Allt jag önskade av vår semesterresa har vi möjlighet till här hemma på sommaren. Villalivet på holmen, det finns bara ett men, jag kan inte köra båt. När jag vill fara till holmen skall det också passa min båtkapten. Jag lovade dyrt och heligt mig själv första dagen på resan att jag måste lära mig köra båt på egen hand och ta reda på möjligheterna till en närmare båthamn. Det var mycket jag tänkte och ”lovade” den där första dagen…

Efter att vi haft kontakt med resebolaget kändes det mycket bättre. Vi andades ut och började skratta åt i vårt tycke ”elände”. Men smaken är som baken den är delad. Vi bodde på sjunde våningen och i hissen träffade vi människor. En dam vi pratade med var tionde gången på samma hotell and ”she loved it” !

Vårt uttryck under resan blev ”love it”. 

Samtidigt resebolaget sökte nytt boende åt oss så började vi anpassa oss till vårt ställe. Vi blev ”vana” med lukten på rummet. I den stora matsalen bad vi om att få sitta på ett lugnare ställe. Vi hittade en bra strand som var en bit från hotellet men strandpromenaden dit var väldigt fin.

Det blev en riktigt bra vecka med dottern. Vädret var på vår sida, bättre än vad prognosen visade. Vi fick rutin på vår semestervecka. De soliga dagarna gick vi till stranden, läste och lyssnade på poddar. Vi blev stamkunder på en lokal matbutik. Där fanns stora kött- och fiskdiskar som var en fröjd för ögat att se på, dock testade vi bara på choklad och annat ohälsosamt… Vi gjorde utflykter med lokalbussen och var till huvudstaden Santa Cruz och världsarvsstaden La Laguna. Vi promenerade till grannbyn, Candelaria som var ett riktigt vackert ställe. På kvällarna var vi helt nöjda att chilla på hotellrummet och där fortsatte vi att läsa och lyssna på poddar. Lässaldot under semestern blev fem böcker och stegmätaren visade på ca.60 (oplanerade) kilometrar.

Enligt mig är villalivet här hemma lika bra som en södernresa, men nog var det skönt att i vår mörkaste tid få värme, solljus och att bara vara. Vi bytte aldrig hotell, vi anpassade oss och var helt nöjda över semesterveckan då vi for hem. En veckas resa räckte bra. Vi fick drygt efter hunden och hunden drygt efter oss!

 

Värlsarvsstaden La Laguna

Strandpromenaden till Playa de las Arenas

Playa de las Arenas

Playa de las Arenas

Imponerad av mannen som är ut på promenad med ett ”hunddagis”.

På promenad till grannbyn Candelaria.

Basílica de la Candelaria

En av nio statyer av guanche-ledare i Candelaria.

Det första intrycket

Jag och dottern for till Teneriffa när det var den mörkaste tiden här hemma. Vi var båda förväntansfulla och hade kanske en förskönad bild av hur det skulle vara dit vi kom.

Det första intrycket vi fick av vårt boende var inte så bra. Då vi öppnade dörren till vårt hotellrum luktade det tobaksrök och unket. Vi hade all inklusive och gick ner till hotellets matsal. Vi blev placerad mitt i matkaoset det var mycket folk, skrammel och ljud. Plötsligt såg jag en man med matbrickan i händerna tappade balansen. I slowmotion såg jag honom gå vingligt framåt några meter. Till sist föll han pladask på golvet. Glassplitter och mat flög i matsalen. Mitt hjärta hoppade till och jag tänkte att han har fått en sjukdomsattack. Hotellpersonalen tog snabbt hand om honom. Då vi gick därifrån noterade vi att det varit kanske väl många alkoholhaltiga drycker på brickan.

Jag sneglade på dottern och funderade vad hon tänkte, hon sa inget och inte jag heller. Vi gick ut och tittade på närområdet. Det var ju inte på hotellet vi skulle vistas utan ute i ljuset. Enligt hotell infon var det bara 300 meter till stranden och visst fanns det en strand nära hotellet. Men stranden var stenig och havsvågorna ”dånade” in. Det var i och för sig mycket vackert och mäktigt, men det var inte en strand där det var bekvämt att sola, simma och läsa en bok på.

Vi gick tillbaka till hotellet och kollade in poolområdet. Det var helt ok men i förhållandet till antalet hotellrum så var det litet. Vi gick till buffé restaurangen och satte oss en stund. En liten familj satt bredvid vårt bord och vi hörde den norska pappan säga tröstande till sin fru ”det är bara sex dagar kvar”.

Då tog vi kontakt med resebolaget och önskade att få byta ställe. De lovade att ta kontakt senast nästa dag. Vi ”överlevde” till nästa dag i den tron att då är vi på något helt annat ställe…

Las Caletillas, Teneriffa

Las Caletillas

Playa de las Caletillas

(fortsättning följer).

Höst på villan

Senaste helg avslutade vi villasäsongen för i år. Som det ser ut nu är helgerna bokade med program resten av hösten så någon längre villavistelse blir det inte nu. En snabbvända hoppas jag ändå vi hinner med för lingontuvorna lyste röda på lillholman.

Hösten är en lugn och avslappnad tid på villan. Det är mysigt att gå i bastun i höstmörkret och sen med stormlyktan i handen söka sig längs gångstigen upp till stugan.

Väl där inne tänds alla ljus och brasan hålls vid liv för att hålla värmen i stugan. Ofta har jag en bok med som jag läser med pannlampsbelysning. Som bakgrundsljud hörs något finskt radioprogram med helt ok musik som maken lyssnar på.

På morgonkvisten vaknar vi av kylan i stugan. Vi drar på oss stickastrumporna och gör upp eld i spisen på nytt och fortsätter att hålla värmen. 

Önskar alla en mysig höst!

Lillholman

Kastminnet

Stolgalen.

Så här har min terapihörna sett ut i sommar. Både nygamla och gamla möbler har blivit slipade. Några möbler har blivit ommålade och några har lämnats vackert omålade.

Redan första semesterdagen i somras hittade jag en stol och en pall på ett gårdsloppis. Minns att jag stod en stund och funderade om de skulle få komma hem till oss, jag har ju redan ett antal stolar.

Men nyfikenheten hur dem skulle se ut där under ytan gjorde nog att de lyftes i bilen.

Och det ångrar jag inte, speciellt den runda gula pallen gjorde mig ganska upprymd. Den överraskade mig med två färglager under det gula, och resultatet efter att jag slipat den var i mitt tycke perfekt. Den matchade också bra med stolen som fyndades samtidigt.

Oj skådin, skådin sa jag väl ett antal gånger åt min ”måttligt” intresserade familj.

Resultatet. Nu finns stolen och pallarna på skärin.

Anna Fekete har ett förflutet


KOLIBRI
Det är andjakts tider och en ung kvinna, Riikka blir skjuten av ett hagelgevär i motionsspåret. Anna Fekete som nyss fått en polistjänst får ta sig an fallet tillsammans med Esko. Esko är en medelålders man som har rasistiska fördomar och alkoholproblem.

Anna Fekete kom som flyktingbarn till Finland med sin mamma och storebror Akos. Anna var 9 år då hon kom till Finland och lärde sig det nya språket flytande, det gjorde dock inte hennes storebror Akos som lever ett marginaliserat liv. Anna Feketes första brottsutredning blir inte lätt. Hennes kollega Esko kommunicerar inte med Anna och han berättar öppet för henne att hon tagit en riktig Finländares arbetsplats. Anna lever också med obearbetade händelser i sin ryggsäck som gör sig påmind.

Den unga kvinnan Riikka som blivit skjuten har nyligen gjort slut med sin pojkvän Jere. Exet som är jägare äger hagelgevär och i undersökningen kommer det fram att han är svartsjuk och aggressiv.

På sidan om det ”stora” brottet får larmcentralen in ett nödsamtal av en minderårig kurdisk flicka Bihar som påstår att hon är dödshotad. Nödsamtalet kollas snabbt upp och flickan tar tillbaka sin anmälan och säger att ”hon ibland pratar och går i sömnen”. Fallet läggs ner men man får ändå följa flickans gripande berättelse i boken.

Det här är första kriminalromanen om Anna Fekete av författaren Kati Hiekkkapelto. På finska finns förutom Kolibri (2013) även Suojattomat (2014) och Tumma (2016). Jag hoppas verkligen att del 2 och del 3 snabbt blir översatta till svenska.  Det var intressant och omväxlande att läsa en kriminalroman som baserar sig på det finska samhället.

Första delen i boken var det många personer som man skulle bekanta sig med och det gick lite trögt för mig. Tack vare tipset i Facebook gruppen Vörå läser höll jag ut… jag visste ju att boken fått många stjärnor. Och nu ”känner” jag redan polisstyrkan och en del av deras familjemedlemmar tills nästa bok blir översatt!

Välkommen med i FB gruppen Vörå läser.

Hur vet du att dina sommardäck är i skick?

För att undvika vattenplaning bör mönsterdjupet i däckens slitbana vara minst 4-5 mm. Enligt lagen ska djupet på slitbanans huvudspår vara minst 1,6 mm för sommardäck, dock kör man inte säkert med dessa däck i regnväder. Det räcker att mönsterdjupet på ett av bilens sommardäck är mindre än 1,6 mm för att bilen automatiskt ska underkännas vid besiktningen(trafi.fi).

Sommardäckens mönsterdjup kan du lätt mäta med ett 2 euros mynt. Om den silverfärgade kanten på myntet inte syns är däcken i tillräckligt bra skick. Kontrollera alltid mönsterdjupet på flera ställen.

Om myntets 4 mm breda silverkant blir synlig ovanför mönstret är det skäl att överväga byte av sommardäcken.

Välkommen till Samis däck & service
Karvatvägen 266
66800 ORAVAIS

050-9177 301

Följ gärna Samis däck & service på Instagram och Facebook.

 

Leverans på flera sommardäck

Idag har vi fått en leverans på flera sommardäck och i listan nertill kan du se vilka dimensioner som just nu finns i lager. Har vi inte den dimension du behöver är leveranstiden snabb, ca. 2 vardagar. Däckarbeten görs enligt överenskommelse främst kvällstid och helger. Ta kontakt med Sami för prisförfrågan m.m. Sami: 050-9177 301.

Personbils Däck
245/40-18 Nordexx
225/40-18 Nordexx
225/45-17 Nordexx
215/50-17 Nordexx
205/60-16 Nordexx
205/55-16 Nordexx
195/65-15 Nokian Nordman
185/65-15 Nordexx
185/65-15 Nokian Nordman

SUV Däck
215/65-16 Nordexx SUV

Paketbils Däck
235/65-16C Nordexx
215/65-16C Nordexx
205/65-16C Nordexx
195/70-15C Nordexx
185-14C  Nordexx

Ännu hinner du utnyttja sommarerbjudandet. 

Välkommen till Samis däck & service
Karvatvägen 266
66800 ORAVAIS

Följ gärna Samis däck & service på Instagram och Facebook.