Kasta loss!

När det var den mörkaste tiden i vintrast och jag var på en resa lovade jag mig själv att jag skulle lära mig köra båt. Tanken har funnits tidigare och min första lektion tog jag för ett par år sen. Men sen så lämnade det, antagligen på grund av bekvämlighet.

Senaste sommar var jag frustrerad flera gånger då jag hade lust och tid att åka till villan men det inte passade min båtkapten.

Alla andra i familjen kör båt och en av sönerna funderade vad är problemet? det är väl bara att kör…

Jag kan göra en lång lista på vad mitt problem är.

Först av allt
att överhuvudtaget starta båten.

Sen
behärska den, gasa, backa, styra, komma ut från bryggan, ta iland, kolla bränslet, tanka, lära mig var stenarna finns, förstå mig på båttrafiken och sjön.

Hjälp!
hur gör jag då jag möter en båt?
hur ska jag parera vågorna?

Jag minns
en gång när vi mötte en megastor båt i Heplotsund och vår ”stora” båt blev alldeles miniliten. Jag flög upp i luften när vi for över svallvågorna och när jag landade på nytt tappade jag nog många hjärnceller. Det tog alldeles ont i huvudet efteråt av dunsen. Jag är tacksam att min tunga är kvar!

Tänk om
jag flyger i vattnet och båten lämnar mig
eller båten får motorstopp.

En kväll den här veckan fick jag min andra båtlektion. Jag gjorde allt som båtkaptenen uppmanade mig att göra och körde sen hela vägen till och från villan. Halvvägs, vid Heplotsund gick han och satte sig i båtfören utan att han fått lov. Hualigen! Men det var bara att hålla bort de hemska tankarna, bita ihop och fortsätta som världsvan…

Det var en sak som jag inte hade på klart, en ganska viktig sak, hur stannar jag båten då?!

Kvällen var optimal för att ta en båtlektion, inga andra båtar syntes till. Det var lugnt på sjön och vädret var alldeles ljuvligt. Om dessa båtlektioner blir till rutin så blir nästa lektion 2020.
I bästa fall tidigare.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Current day month ye@r *