månadsarkiv: juni 2017

Villa byggstarten.

Första sommaren på Östra Nalotan (2011) arbetade vi mest med att renovera den lilla fiskestugan. Sami började också med tomtarbetet på Södra Berghällholmen, där vi skulle bygga villa och bastu. Under vintern beställde vi hem villa och bastukataloger och lånade tidningar och böcker från biblioteket för att få idéer.

Att välja bastumodell var lätt eftersom vi var tvungna att köpa den som höll sig inom vissa mått. Bastun behövde vara smal och dörren placerad på kortsidan eftersom den skulle placeras på en stenhop som fanns på en brant mellan stranden och den blivande villan.

Det fanns många fina fritidsstugor att välja mellan och jag skissade också flera egna. Men slutligen valde vi ett enkelt och förmånligt villapaket där nästan allt ingick, t.o.m. verktyg och byggradio kom med i leveransen.

Bastun

Igår var det nationella bastudagen och vi har bastat med en ny bastukamin. Vår första bastukamin på skärin kan man väl nästan påstå rasade ihop.

Det är snart fem år sen bastun blev byggd.  Bastuns storlek och modell kunde vi inte själv påverka utan det gjorde naturen. Det var mycket förarbete med både tomten och grunden. Många stenar skulle flyttas och även utnyttjas för bastugrunden.

Stockarna till bastun blev förd på en egenbyggd styrox-flotte till holmen. Med lastningen fick vi hjälp och bl.a. barnen och deras kusiner bar ivrigt upp stockarna från flotten. På håll såg det ut som en myrstack med flitigt arbetande myror, som snabbt gick fram och tillbaka. Innan dagen var slut så var bastun upptimrad.

LÄSTIPS!

I boken nertill hittas en rolig novell ”Bastutronen” av Axel Åhman. Jag och några andra som läst novellen hoppas att få läsa fler berättelser av Axel!

När stenarna faller på plats.

I söndags hade vi menat måla villapanelen till vindsvåningen. Men det är svårt att måla när ingen har tänkt på att köpa mål, så planerna ändrades.

På en liten del av holmen som vi bygger på finns ett berg av stenar. Det råkar vara vår byggruta. Det är utmaningens tomt och här har möblerats, stenar. Trappan är byggd halvvägs, från stranden upptill bastun. Men andra halvan till villan är kvar att bygga. I vinter har vi kört dit mera  impregnerat virke  och kanske får vi trappan färdig i sommar.

De senaste 5 åren har vi gått upp på en stig bland stenar. Här har också villamaterial släpats upp som cementsäckar, trävirke, vindskyddsskivor, verktyg och möbler. Man har lärt sig att hålla rätta rytmen och farten för att smidigt komma upp.  Med bra fart och rätt fot på rätt ställe har man kunnat göra ett avstamp och kunna bestiga stenhoparna. Har farten varit för sakta och man kommit med fel fot mellan stenarna och  i värsta kurvan har åtminstone jag hamnat att sätta ner det jag burit och fått kravla mig upp…

Men nu är den tiden förbi.

I söndags möblerade vi om stenarna i kurvan så att trappan skall få mera plats. Nu när vi burit och släpat det mesta behöver jag inte mera tänka på rätt fart, rytm och avstamp.

Nästan så att jag saknar det redan.

Kurvan före stenmöblering.

Stenarbete.

Efter stenmöbleringen.

 

Att stå på bordet eller icke stå på bordet, det är frågan.

För ett par veckor sen var vår drever på hundutställning. Hon blev underkänd, hon vägrade stå på utställningsbordet för att bli bedömd.

När vi ställde till dotterns fest för ett par dagar sen så fick hunden vara på utsidan. Då tårtorna var färdiga förde vi dem i garage kylskåpet. Dottern tog en snabb blick över bänkarna och köksbordet och konstaterade att allt var i kylen. Hon noterade inte sista smörgåstårtan som ännu var på bordet under smörpapper.

Hon lät hunden komma in och sitta kopplad på sin matta vid terassdörren och gick själv därifrån. Då sonen kom in i köket såg han hunden stå på bordet med ett spänt koppel som nätt och jämt nådde till smörgåstårtan. Vår ”väluppfostrade” hund stod på bordet och njöt av tårtan.  När hunden noterade att hon var avslöjad blev det mycket bråttom och hon glufsade i sig så mycket som möjligt innan det var slut på det goda. Sonen tog ner hunden som var alldeles vit av smörgåsfyllning runt nosen.

Dit for den tårtan.

Nu vet vi åtminstone att vår hund kan stå på ett bord med stor kämparglöd.
Så antagligen hamnar Doris på hundutställning igen. Nu behöver vi bara träna mera.

 

Doris väntar på ”varsågod”.

 

Lycka

Båtsäsongen inledde vi för några veckor sen. Påpyltade med vinterkläder for vi till villan. Det är otroligt hur kallt det är på sjön den här tiden. På villa byggfronten är planen att färdigställa vindsvåningen i sommar. Just nu finns lite tidspress, eftersom flera övernattningsgäster väntas om några veckor och det behövs golvyta.  Och bra så, när vi får semester borde vi ha en färdig villavind.

En liten läsbörjan fick jag denna vackra dag på en mycket bra bok; Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson. Boken hör till serien Erlagruppen och första delen heter: Spåren vi lämnar efter oss. Men mest sprang jag nog och lösgjorde fiskekroken från albuskar och redde upp fiskelinan :).

Lycka kan vara att ha ett eget kastspö och dessutom lära sig att använda det.