månadsarkiv: maj 2015

…ge mig sinnesro…

Igår var jag på en föreläsning till Novia, ordnad av USM r.f
Temat var alkoholberoende och medberoende.

Föreläsarna var bekanta från ett tv program
som visades i höstas på SVT om medberonde Djävulsdansen.
Nu berättade paret Krantzz ärligt och modigt
om hur det var före, under och efter beroendet.

Som det lovades var det en mycket intressant föreläsning
sett ur två olika perspektiv,
från en nykter alkoholist och en medberoende.
Det blev också en intressant diskussion efteråt om vårdresurser,
behovet av att sprida kunskap etc.

Inom detta område finns det garanterat enormt arbete
som borde göras.
Men varför görs det så lite?
är ämnet tabu? det borde det inte vara,
alkoholism är en sjukdom.
Jag tycker man inte kan skylla på pengar,
jag tror (=är övertygad om)
att här finns pengar att spara om samhället
skulle arbeta betydligt mera med missbrukarproblem.

Det fanns önskemål om att paret skulle komma och föreläsa till Finland igen.
Någon i publiken kom med en bra idé
och önskade att skolelever borde få mera kunskap om missbruk
och hur det påverkar hela familjen då någon har ett missbruk.
Hoppas många nappar på idén.

Föreläsningen avslutades med dessa ord:
… ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Ett stort fång rosor till paret Krantzz och andra
med liknande upplevelser
som modigt berättar om sina erfarenheter
för att kunna hjälpa andra.

Två slitna stolar

Det finns två stolar kvar från vårt första gemensamma hem.
Billigast kvalité,
det som vi hade råd med som tjugoåringar.
Stolarna har blivit väl använda.

Efter att de blev avlagda som köksstolar,
fick barnen måla dem för sina rum.
Nu blir de återanvända andra gången och kommer kanske att bli nattduksbord till villan.
Tanken var att måla dem vita efter slipningen men jag ångrade mig.
Det här tyckte jag blev oplanerat charmigt.

En flygtur med skorstenen

I helgen blev det äntligen båtpremiär.

Jag har vårstädat på lillholman.
Ett av mina mål var att få fyr på rishögen.
Jag gav upp då jag nästan tömt tändsticksasken.

Då hände något lustigt som egentligen kunde ha slutat ganska illa.

Jag skulle flytta en gammal järnskorsten
och jag tog lite fart för att kasta den ifrån mig
en del av skorsten fastnade i min byxficka och jag flög iväg med skorsten.

Jag och skorstenen landade på ett plastämbar med fiskenät i.

Jag reste mig med hjärtat i halsgropen.
Stugfönstret var kvar och jag stod på fötterna.
Det var bara p
lastsån som gått sönder.
En suck av lättnad.

Jag samlade ihop plastbitarna och fick äntligen fyr i rishögen.